Min plock-ihop-rabatt

Jag har en rabatt som är tänkt att ansluta till min pergola, som jag planerar att bygga någon gång i framtiden. Temat i rabatten är mörkbladigt, och så ska den flörta lite med den andra delen av rabatten, som finns på andra sidan brunnen.

Pergolan finns inte än, och inte heller alla växter, så när det är någon spontanväxt som behöver jord runt rötterna brukar pergolarabatten få stå till tjänst så länge.

”Så länge” har en tendens att bli väldigt länge, och så, mina vänner, skapas en plock-ihop-rabatt.

I framkant satte jag en höstrudbeckia som jag räddat när den gått av hemma hos mamma. Den hindrar nu effektivt all insyn i resten av rabatten. :S

Men den är stadig och fin, trots starka vindar. Alltid något!

Bakom rudbeckiamuren finns större delen av en radhusträdgård, som jag fick gräva upp förra året. Fina växter som inte riktigt passar ihop, och som heller inte syns.

Och mitt ibland dem sticker ett björnbär upp sin taggiga näsa, trots att jag flyttade plantan förra sommaren. Fast det är klart... Låter man ett björnbär sitta i en rabatt i tre år får den ett rotsystem som heter duga.

 

Längst bak regerar ett bestånd med gullris som jag flyttade för länge sedan. Sådana petitesser bryr den sig uppenbarligen inte om. Och då fick den ändå bara sitta en säsong.

En studentnejlika i klaraste rött har kommit med någon gång, troligen när jag fick ett löjtnantshjärta. Löjtnantshjärtat är försvunnet, men de röda blommorna blir bara fler och fler. De skär sig fint mot mitt tänkta färgschema, men vad gör man?

Nu har jag ju några växter som ska vara där också.

Höstsilverax, rosen 'Queen of the Musk' och några mörkbladiga nävor, alunrötter (?) och kärleksörter.

Men var är de då? tänker ni. Och det kan man verkligen undra.

Jag hittade faktiskt rosen idag, men det är inte mycket med den. Annars sitter de inträngda och bortglömda bland alla andra växter, och för varje dag blir jag mer och mer orolig för hur jag en gång ska lyckas flytta det andra utan att ta kål på det jag vill ha kvar.

Men en vacker dag ska väl ändå höstsilveraxet stå stolt i sin rabatt intill pergolan och vinka till läkesilveraxet som finns på andra sidan brunnen. ...hoppas jag.