Det doftar...

Under vårvintern bad jag min PTI (Personliga TrädgårdsInspiratör) om att få låna lite böcker.

Jag ville få en lite klarare bild av alla dessa "trädgårdsgurus" som inspirerat till en massa vackra trädgårdar,

som jag sett på bloggar och på TV.

Jag började med att plöja en tjock bok om Tasha Tudor,

och på nästan varje sida fanns det något som är typiskt för Helena. (PTI)

Snacka om att hon blev avslöjad! :D

Sen följde ett par böcker av Karin Berglund.

Helena talade om att det var så mysigt att läsa hennes böcker 

för att man kan höra hennes röst i huvudet medan man läser,

men jag som aldrig hade hört Karin prata hade mycket svårt för detta... :P

Till slut hittade jag ett radioprogram där hon berättade om sin egen trädgård,

så innan jag läste vidare lyssnade jag på henne några gånger. 

När jag sedan fortsatte att läsa kom det mycket riktigt en röst i mitt huvud,

men så förvånad jag blev när jag upptäckte att det var Viveca Lärn! :D

Nåja, i sina böcker återkom Karin ofta till blommornas dofter.

Det slog mig att jag missat en massa uppenbarligen underbara dofter

och jag lovade mig själv att jag skulle lukta på alla mina blommor i år.

Min stjärnmagnolia doftade gott,

även om min sambo inte kunde känna det.

Narcissen 'Thalia' spred sin väldoft vida omkring när hon blommade.

Syrenen som blommade för första gången i år, var ingen överraskning.

Kaprifolen är också en gammal kändisdoft som kommer mest om kvällen.

Men idag när jag kom hem var det en annan doft som hittade min näsa.

Jag gick direkt upp till min schersmin och minsann: den hade slagit ut en enda blomma.

Tänk så mycket det ska dofta när alla knopparna slagit ut!

Utan större förhoppningar gick jag också en sväng förbi min större, äldre schersminbuske.

Den har inte blommat på sju år, och innan det blommade den bara på en enda gren,

trots att den då var en bra bit över två meter hög.

Men till min stora glädje fanns det några små knoppar!

Hurra!

Trädgårdens väggar

Jag var till den lokala växtbutiken en sväng i fredags,

och hittade ett fantastiskt erbjudande.

Den svindlande dyra (tio kronor) frökatalogen/trädgårdsmagasinet från Nelson Garden 

erbjöds på köpet om man köpte minst fem fröpåsar från Lord Nelson.

Lätt match när man ännu inte köpt mer än några luktärter!

Morötter, sockerärter, persilja, både slät- och krusbladig

och som final blev det ringblommor.

När jag bläddrade i tidningen var det främst artikeln om Hillevissan jag fastnade för.

Den handlade om trädgårdsdesign, som jag ju är lite inne på nu.

En del av artikeln uppmanade oss att "rumma in" uteplatsen,

det vill säga skapa rum, göra väggar på nåt sätt.

Just det kändes väldigt aktuellt för mig,

då våra nya grannar i samråd med min sambo 

tagit ner de stora granarna vi haft längs tomtgränsen.

Jag förstår tanken, för de var för stora att göra något vettigt av,
och de vill ha in lite mer kvällssol.
Men jag var inte beredd på att det skulle bli så öppet.

Sån insyn.

Och vår altan ligger precis i den siktlinjen...

Just nu känns det inte alls trevligt på vår baksida, 

som tidigare varit vår ombonade plats.

Inte för att jag har något emot våra grannar, så klart, 

men det var den enda rumskänsla vi hade i vår trädgård med "öppen planlösning".

Nu har jag kallat in PTI till en konsultation,
och med Hillevissans goda råd i bakhuvudet,

får vi se hur problemet kan lösas.

Dessutom
- har kvistarna jag klippte av mitt kurilierkörsbär slagit ut.

Det grönskar mitt i vintern

I helgen hade jag en lite tung dag, orkade inte ta mig för med någonting.

Peppad av min PTI (Personliga Trädgårdsinspiratör) Helena

kom jag till slut ut på en promenad i alla fall.

Hur hon bar sig åt?

Jo, hon tipsade om att någon klippt ner sin syren 

i ett sommarstugeområde i närheten.

Hon informerade också om att de kan komma att blomma 

om man sätter kvistarna i vatten inomhus.

Vem kan motstå något sådant?

Jag knatade iväg knappt 2,5 km,

hittade högen med syrenkvistar utanför den beskrivna tomten,

plockade åt mig ett försvarligt gäng och gick hemåt i skymningen.

Hemma blev det lite putsning och placering i ljummet vatten.

Två dagar senare funderade vi på om inte knopparna svällt en aning.

Ytterligare två dagar senare var det rätt uppenbart att något hänt.

=)

Det är så häftigt att se att våren funkar!

Att det finns vår och sommar där inne i de hårda knopparna,

och bara väntar på att bli utsläppta.

Och promenaden blev ett lyft för humöret.

Lång tid efter att jag kom hem!

Gräva, gräva, gräva...

Idag fick jag hela dagen för mig själv, när resten av familjen åkte till djurparken.

Det är skönt att själv få bestämma över sin tid,

och jag bestämde naturligtvis att det skulle vara trädgårdstid.

Jag började med att gräva.

Till hösten ska dagliljerabatten vid stenen på baksidan utökas,

då jag behöver dela några ruggar och dessutom flytta isär de som redan sitter i den rabatten.

När man gräver för att snabbt få ner många plantor i jorden före vintern

lyckas man inte alltid ge dem det utrymme de behöver. :P

Det jag gör nu är att förbereda för höstens arbete.

Gräset ska bort i första vändan, sedan ska jag få tag på jord,

så att allt är klart för plantering när det blir dags.

Det känns bra att göra det innan det måste göras. Lite lugnare.

Mellan varven gjorde jag lite andra småsysslor, för att inte slita ut mig.

Och så bjöd jag över min PTI (Personliga TrädgårdsInspiratör),

min svägerska Helena,

som även är med i Trädgårdsföreningen Acchleja, på fika.

 Vi spånade idéer och pratade om allt som har med trädgård att göra.

Det är alltid lika givande när PTI kommer på besök,

hon får mig att se allt så klart på något sätt.

Knappt hade hon hunnit härifrån, så fick jag ringa henne igen.

Äppelträdet jag beställde för knappt två veckor sedan hade kommit in till Löta.

Båda mina döttrar har en namne i äppelvärlden, och deras faster (min PTI)

har förärat dem varsitt äppelträd som ettårspresent.

Lillans träd klarade tyvärr inte den första snöstormen i vintras,

så nu måste en stadig ersättare införskaffas.

I sådana lägen känns det tryggt att ha Helena med sig.

Hon kan se om det är ett fint exemplar,

och hon vet hur man får in ett träd i en bil. :D

Men inte åker man till Löta bara för att hämta ett träd!

På Löta måste man njuta lite också.

Vandra i de lite slitna gångarna.

Hitta guldkornen.

I det här fallet en Echinacea 'Tomato Soup'

med en gäst.

När jag kom hem fick jag börja gräva igen.

En äppelträdsgrop, den här gången.

Jag är inte riktigt klar, ska gräva bort gräset i den större cirkeln

och plantera myskmadra, så att vi slipper klippa gräset under trädet.

Vis av erfarenheten gör jag det innan trädet blir så stort,

för annars blir det aldrig gjort.