Titta noga!

Om man bara slänger en snabb blick på blomman här nedanför tänker man gul,

men titta noga, längst in i svalget.

Grön!

Namnet på denna daglilja är 'Green Flutter'.

Den är ca 60 cm hög, har ganska stora blommor 

(men jag tycker spontant att 14 cm, som nämns på nätet, känns lite överdrivet)

och blommar i juli-augusti.

Det här är en av alla dagliljor som liksom smugit sig på mig.

En sån där som jag ser på plantskolan och funderar lite på, men tänker att jag inte ska ha.

Som jag sedan återkommer till igen, står och drar lite i de gräsliknande bladen

och tänker att jag inte ska ha.

Som jag återkommer till igen. Och igen.

Och som av någon anledning är med i bilen när jag åker hem.

Och som jag aldrig ångrar.

Och varför berättar jag om denna gröna blomma idag?

Jo, det är dags för de svarta och gröna blommorna i X-faktor.

Fler bidrag hittar du här.

Ha det fint!

Dagliljekullens first lady

Jag anar att många andra deltagare i den här omgången av X-faktor har svårt att hitta en värdig kandidat.

Färgen är gul, och det är ju allmänt känt att trädgårdsmänniskor har svårt för gult.

Mitt eget problem är att välja ut en kandidat.

Det var ju inte länge sedan jag presenterade min favoritfärg som just gul,

och mina älskade dagliljor går övervägande i gula toner.

De senaste veckorna har dagliljebilderna duggat tätt, 

och jag vill ju inte bli tjatig. ;-)

Den här gången faller valet till slut på 'Mary Todd'.

Med sina stora (15 cm) blommor i härligt gul nyans, 

med en ljusare rand mitt på kronbladen,

förför hon i alla fall mig utan problem.

I profil är hon minst lika fantastisk,

och jag är väldigt förtjust i de bruna topparna på knopparna.

Plantan blir ungefär 80 cm hög.

Jag har googlat på namnet och fått fram att Abraham Lincoln

var gift med en kvinna vid namn Mary Todd.

Några bestämda uppgifter om att det är just den Mary Todd har jag inte hittat,

men det är ju inte otroligt i alla fall.

Mer gult hittar du här.

Ha det fint!

Blå pärlor

Jag har uppenbarligen inte så många blå blommor i min trädgård,

men pärlhyacinten är en som jag har ganska mycket av.

Jag gillar att köpa nya krukor med pärlhyacinter varje vår och "tjuvstarta" med.

Tillsammans med penséer och kanske någon narciss får jag vårkänslor i blomlådorna på farstukvisten.

Sedan planterar jag ut lökarna i trädgården och nästa år bidrar de till min matta av pärlhyacinter.

Dubbel njutning!

Fler blå blommor hittar du på Moseplassen.

Ha det fint!

Ursäkta mig...

I somras blommade äntligen min daglilja 'Pardon Me'.

Den har länge gjort skäl för sitt namn, där den suttit i skymundan och inte gjort nåt väsen av sig.

Året innan var jag helt säker på att den skulle blomma,
men det visade sig vara en bit av en annan daglilja som blivit kvar när jag flyttade plantan.
'Pardon Me' satt strax intill utan knoppar...
Desto större blev glädjen när den slog ut i somras!

'Pardon Me' har relativt små blommor som ska dofta.
Den detaljen har jag missade jag när min blommade, men det ska förstås undersökas nästa gång!
Den blir cirka 50 cm hög och beskrivs som rikblommande.

'Pardon Me' är en av de sju utvalda namnsorterna
när Perennagruppen presenterar Årets Perenn 2013, som är dagliljan.

Detta är mitt val när X-faktor utmanar oss att välja ut en röd eller orange blomma.

Ha det fint!

Från vitt till vitt

Nästa färg i X-faktor är vit, och utanför mitt fönster är det vitt, vitt, vitt.

Snön ligger halvmeterdjup och när det är så vitt längtar jag alldeles utomordentligt efter nåt annat vitt.

Snödroppar!

Finns det något bättre än de första snödropparna,

särskilt om vintern varit lång och kall?!

Snödroppen har en egen fanclub, galanthofilerna.

De samlar på olika sorter och varianter av snödroppen, och det finns många.

Enkla, dubbla, fyllda, gula, stora, små, höga, låga...

Själv har jag bara två: den vanliga, Galanthus nivalis

och den turkiska, Galanthus elwesii (på bilden).

Den är lite större än den vanliga och har bredare blad.

Förra året drabbades jag dock av en släng galanthofili,

på så sätt att jag vill ha mer!

Först och främst har jag koncentrerat mig på entrén.

Några lökar har placerats under gruset vid trappen 

och det ska bli så spännande att se hur det blir i år!

Jag längtar!

Fler bidrag hittar du här.

Ha det fint!

En gammal favorit

Eller, ja... Egentligen är det väl två gamla favoriter:

både utmaningen och min utvalda växt är gamla godingar. =)

Utmaningen är X-faktor, som förgyllde min vinter förra året.

Nu är den tillbaka och jag ska försöka hänga på.

Och därmed över till den andra gamla favoriten!

Jag tänkte nämligen presentera min älskare, Martin.

(Några av er har träffat honom tidigare)

Vi träffades första gången i Ockelbo, där vi båda minglade på rosdagarna 2008,

och sedan kunde jag inte sluta tänka på honom.

Jag hade hans namn och ett foto, som jag ofta satt och dreglade över.

Till slut gjorde jag slag i saken och bjöd hem honom till mig.

Och sedan dess har vi varit tillsammans!

Vi är väldigt lyckliga tillsammans, 

men han är tyvärr ganska hårdhänt.

Många är de klösmärken jag fått av honom under årens lopp,

men det har jag överseende med, eftersom han är så stilig.

Ibland ser han förstås lite risig ut,

men om jag bara ansar honom lite blir han snabbt fräsch igen!

Ni kanske undrar vad min sambo tycker om mitt förhållande med Martin,

men han verkar tycka att det är okej, eftersom Martin håller sig utomhus.

Någon gång ibland har han i och för sig hotat honom med gräsklipparen,

men det är mest när jag fått nya klösmärken.

Min älskare är den kanadensiska rugosahybriden 'Martin Frobisher'.

Han blir ca 1,80 både på höjden och bredden.

Han är resistent mot mjöldagg och är härdig till zon 7-8.

Ett riktigt kap!

Ha det fint!

Dags för final!

Nu har X-faktor kommit fram till finalomgången.

24 bidrag från de 8 omgångarna har valts ut

och är nu föremål för läsarnas omröstning.

Mina sex bidrag blev dessvärre utslagna,

men det finns många fina bilder att rösta på.

Andra färger...

Sista rundan på X-faktor bjuder på lite mer valfrihet.

"Andra färger" heter det, och då menar man andra än

rosa, blå, gul, vit, röd, lila och orange.

Flerfärgade räknas också som "andra färger".

För min del är valet ganska lätt,

för det finns bara två "andra färger" i min trädgård. Typ.

Den ena är den blå/vitprickiga violen 'Freckles'

och den andra är den gröna grönliljan.

Grönliljan är min stora stolthet i trädgården,

och den slår 'Freckles' med bakbundna händer.

Grönliljan, Zigadenus Elegans,

såg jag första gången på Wij Trädgårdar i Ockelbo 2008.
Jag och mina två mer erfarna trädgårdsvänner
gick ihop och beställde lökar när vi äntligen hittade någon som hade.

Spontant och oplanerat som alltid grävde jag ner lökarna där de fick plats.
De hamnade därför ganska torrt och soligt.
Hur de egentligen vill ha det vet jag fortfarande inte,
men de har i alla fall kommit upp varje år.

Mina vänner lade ner lite mer tid och omsorg på sina lökar,
inbillar jag mig i alla fall. De brukar göra det.
Men det hade de inget för den här gången.
Den ena råkade ut för glupska sniglar
och den andra kunde helt enkelt inte hitta sina till våren.

2010 blommade min grönlilja för första gången.
Lyckan över att ha lyckats med något mina förebilder inte lyckats med,
och naturligtvis viljan att visa upp en blomma jag vet att de gillar,
fick mig att bjuda in mina vänner i Trädgårdsföreningen Acchleja till
Grönliljefika.

2011 fick jag ännu bättre utdelning.
Av mina tre inköpta lökar fick jag blom i tre. 100%!
Dessutom anar jag nu att de sprider sig, och det är jättekul!
Med ännu större stolthet bjöd jag därför åter in till Grönliljefika.
Till fikat bjöd jag på...

Grönliljetårta!

Det är en tradition vi har skapat i trädgårdsföreningen:
När vi bjuder in till fikaträffar ska tårtan matcha temat.

Och detta var alltså mitt bidrag till sista rundan av

Det känns lite som att jag kommer att sakna X-faktor.

Det har varit roligt att försöka hitta en bra blomma i den givna färgen,

och jag har sett fram emot nästa färg.

Ett mycket trevligt initiativ!

Orange

Orange.

Jag vet vad orange betyder.

Orange betyder daglilja.

Orange betyder Hemerocallis 'Rocket City'.

Rocket City följde med mig hem från Nordiska Trädgårdar 2009.

Inte alls planerat, utan bilderna fick mig på fall.

Visst är den vacker, med de lite ljusare ytterbladen

och den lilla krusningen längs kanten på de inre?!

2011 passade den på att blomma 

när jag hade Acchleja-tjejerna här på Grönliljefika,

och det är ett stort plus i min bok.

Det här är mitt bidrag när X-faktor samlar orange blommor.

Lila blommor

När jag tänker på lila blommor tänker jag på min rhododendron.

Den här suddiga bilden är tagen i juni 2005, 

strax innan vi grävde upp busken och byggde ett hus på platsen.

I september fick den sin nya plats, tio meter längre bort på tomten.

Då hade den tillbringat sommaren i ett lite för fuktigt hörn av trädgården,

och den blev aldrig så här fin igen,

hur jag än försökte skämma bort den med säck efter säck

av suraste rhododendronjord,

upphöjd plantering

och så många löv min räfsa kunde samla ihop varje höst.

Det är svårt att tro att det här är en vintergrön buske, eller hur?

Men den blommade fortfarande varje år, längst ut i topparna.

Till slut svalde jag min sentimentalitet och skar ner hela busken

till cirka 30 cm.

I våras såg den därför ut så här.

Förhoppningen var att den skulle bryta nytt 

och kanske bli lika fin som den var 2005.

I oktober syntes tydliga tecken på fräsch tillväxt,

och jag anar knoppar,

så jag hoppas på några blommor i år, i alla fall!

Det blir mitt bidrag till X-faktor, när temat är lila.

Vad finns det för rött i min trädgård?

När X-faktors färgtema efterfrågar röda blommor 

inser jag plötsligt att det är en sällsynt färg i min trädgård.

Jag har väldigt lite rött, och det jag har är mestadels bär, inte blommor.

Söker bland mina blombilder i datorn...

scrollar både länge och väl utan några röda färgklickar.

Det dyker upp en studentnejlika,

men den behandlar jag väldigt styvmoderligt, 

så den får stanna på sitt vindsrum nu när det bjuds in till bal.

Scrollar vidare...

Några mörkrosa blommor aspirerar på titeln, 

men de är inte tillräckligt röda...

Scrollar.

Dagliljorna kanske?

Orange, rosa, brunaktiga,

men inte direkt röda...

Där!

Vad var det?!

Scrolla upp en bit,

En röd pion!

Eller mörkrosa?

Nej, jag tror att den färgen heter röd.

Den får det bli!

Jag blir faktiskt alldeles varm i hjärtat när jag ser den här bilden.

Jag älskar de här pionerna.

De fanns på tomten när vi köpte,

men när huset skulle byggas 2005 var de i vägen.

De grävdes upp och sattes i backar som förvarades hos min svägerska.

2006 flyttade backarna hem, men det blev en vinter till i backarna,

innan de fick plats i min första rabatt våren 2007.

Där satte jag dem alldeles för tätt och vid alldeles fel tidpunkt,

men för varje år har de kommit mer och mer 

och nu har jag fått tre olika varianter i blom:

Röd, rosa och vit.

Och jag som trodde att det bara var en sort när jag grävde upp dem.

Den röda är troligen en bondpion.

Den är tidigare än de två andra sorterna,

och det gör att glädjen över den är lite större.

Den är ju först och kommer när man är svältfödd på pioner.

Vitt på flera sätt

I X-faktor är temat nu vita blommor.
Det känns passande på flera sätt.
Dels för att det snöar här utanför igen. Snövitt.
Och dels för att jag tillbringat natten på sjukhus
med min stora tjej som fått hjärnskakning.
Sjukhusvitt.
(Hon mår mycket bättre nu.)

Men nu: Blomstervitt!

Helt utan konkurrens i mitt tycke är rosen 'Katharina Zeimet'.

Jag har redan tidigare skrivit ett hyllningsinlägg till denna underbara ros,

men hon är värd ännu ett!

Hos mig bor hon i kruka och förgyller på så sätt min altan under sommaren.
Hon blommar rikligt och länge och ständigt finns nya knoppar.

Nu under vintern är det grönsakslandet som är adressen,

och jag gissar på att hon är tacksam för flytten.

Det har i ärlighetens namn hänt att jag lämnat henne i krukan över vintern,

och då har jag fått köpa en ny till nästa säsong...

För inte kan jag väl vara utan min raring?!

På Mobackes Trädgårdscenter har jag hittat följande fakta om henne:

Den härdigaste och mest långlivade av de vitblommiga rabattrosorna. 

Doften är svag till medelstark. Blommor är små i mångblommiga klasar. 

Blommar rikligt och nästan oavbrutet från slutet av juni till senhösten. 

En frisk sort med tätt växtsätt och styva grenar. 70cm hög.

Zon 5.

Visst låter det bra?

Det är det!

Svårt val

Nu är det dags för gula blommor i X-faktor Blomsterutgaven.

Många säger sig ha svårt för gula blommor i trädgården,

men det har inte jag.

De allra flesta av mina älsklingar är i någon gul nyans, 

och naturligtvis blir mitt bidrag en daglilja,

jag är ju inte dagliljenörd för inte. ;-)

Mitt problem blir istället att välja ut EN av dem.

Vilken ska jag ta?

Vilken ska få äran att representera mig i denna tävling?

Ska det vara stora härliga 'Big Bird'?

Eller lilla söta 'Stella d'Oro'?

Den dubbla varianten av 'Green Flutter' som dök upp i somras?

'Yellow Lollipop' med det frestande namnet?

Smutsgula 'Smuggler's Gold'?

Guldgula 'Nugget' som jag bara hittat i Enköping?
Hu, så svårt att välja!

Till slut faller valet på en daglilja som jag köpte under en utflykt med Acchlejorna 2008.

Den som stod i en kruka på Ulriksdals Slottsträdgård

och glittrade i solskenet.

Den var märkt Hemerocallis lilioasphodelus, men jag blev fundersam på namnet

och tillsammans med personalen konstaterade jag att den var felmärkt.

Den mörka randen som syns på baksidan av blomman var avgörande,

och vi letade i böcker efter ett mer troligt namn,

men utan resultat.

Jag ville verkligen ha rätt sortnamn,

för jag blev alldeles betagen av den vackra blomman

och ville inte chansa och bli besviken.

Tung till sinnet lämnade jag Ulriksdal utan daglilja.

Nästa stopp på utflykten var Brunnsvikens trädgård.

Medan jag strosade omkring bland växterna drogs min blick till en daglilja

med mörk rand på baksidan av blomman.

Den var märkt 'Golden Chimes', 

och vid en närmare titt visade den sig glittra i solskenet,

precis som den felmärkta på Ulriksdal.

Växtsättet var också exakt detsamma,

så jag plockade åt mig ett exemplar och släppte det inte!

2011 var det den av mina dagliljor som blommade mest och bäst.

Och visst är den effektfullt vacker även bakifrån i motljus?!

Bilden är tagen i slutet av blomningsperioden,

så blommorna trängs med både frökapslar och tomma stjälkar,

men jag tycker inte att det förtar skönheten.

Nästan otäckt blå clematis

Den här ovanligt blå clematisen fångade mig och min "med-Acchleja" Helena

vid ett besök på plantskolan Löta utanför Eskilstuna i somras.

Vi hajade till båda två och imponerades av den nästan jeansblå färgen.

Sedan fascinerades vi ytterligare av att det blev en helt annan blå färg när man såg fotot i kameran.

Till slut häpnade vi över att denna blomma med endast fyra kronblad

satt på exakt samma planta som den första med sex kronblad.

Men noterade vi namnet på denna fascinerande växt?

Nej, inte jag i alla fall!

Icke desto mindre låter jag detta bli mitt bidrag till