Helt galet inspirerad!

Jag var med min lilla, lilla trädgårdsförening på föreläsning med Hannu Sarenström i torsdags kväll.

En annan (lite större) trädgårdsförening på orten hade engagerat denne trädgårdsvirtuos

och vi Acchlejor var inte sena att skaffa biljetter!

Jag väntade mig en storslagen kväll, och jag blev inte det minsta besviken!

Under tre timmar (visserligen med avbrott för fika) njöt jag av en intensiv inspirationsdusch.

Jag är intresserad av språk och jag måste säga att retoriken imponerade.

Han hade mycket att säga, höll ett högt tempo och kom in på ett och annat sidospår,

men det var ändå lätt att hänga med och han kom inte av sig en enda gång.

Men det är klart...

Jag gick inte dit för retoriken.

Jag gick dit för att få

TRÄDGÅRDSINSPIRATION

Och inspirationen lät inte vänta på sig.

Jag skulle kunna göra om hela min trädgård enbart baserat på denna kväll.

Ett tema under kvällen var att använda det vackra i naturen

och översätta det till trädgårdsväxter.

"Hur kan jag skapa den här känslan i min trädgård?"

Ett annat var att planera för flera olika flor i samma rabatt.

Och hur man kan få en storslagen trädgård utan att lägga ner monstruösa summor på växter.

Dela, dela, dela.

Självklart pratade han om massor av andra saker också,

saker som kommer att prägla mitt trädgårdsliv på ett eller annat sätt framöver,

men jag kan inte sätta allt på pränt.

Efter fikapausen var det dags för

MATINSPIRATION

Jag är långt ifrån en matentusiast,

så det faktum att jag numera känner ett sug efter att ugnsbaka sejfiléer,

dela grön sparris på längden och trippla pajrecept

säger en hel del om herr Sarenströms massiva inspirationstalang.

Annars var det tankarna om vardagen kontra helgen som fastnade.

Varför bara äta riktigt gott två av sju dagar i veckan?

Och kvalitetstestet var charmigt:

Går det inte att dricka rödvin till är det trist mat.

Hmm... Jag som inte ens gillar rödvin.

Förutom allt detta bjöd kvällen på många goda skratt,

gott fika och ett skönt avbrott från vardagen

(som just nu är en väntan på att förkylningen verkligen ska bryta ut).

Kommer möjligheten tillbaka kommer jag tveklöst att närvara igen,

och så fort min plånbok meddelar att det finns ett utrymme för trädgårdsbokinköp

kommer Hannus böcker att stå först i kön.

Allihop. Matböckerna också.

Har förresten läst mellan raderna att min lilla, lilla trädgårdsförening

kanske kommer att planera in en vårlig resa till Kinnekulle...

Jag är på! :D

Alla bilder i detta inlägg är tagna under trädgårdsföreningen Acchlejas besök i Hannus trädgård 2009.

Förlåten

Tre krukor bryr jag mig inte om att göra något åt inför vintern.

Två av dem har stått på bästa uppvisningsplats hela sommaren, utan att imponera.

Kärleksörten har gåtts hårt åt av små tvååringsfingrar som nypt av blomma efter blomma.

Fänrikshjärtat som jag glömde i krukan förra hösten har helt enkelt inte kommit igång.

Den tredje, ytterligare en kärleksört, har tillbringat sommaren i skämshörnan,

då den var så trist och risig.

I höststädningens tecken har jag låtit pelargonen som stått vakt vid trappen ta ledigt,

och den måste ju ersättas på ett eller annat sätt.

Och vem fick det förtroendeuppdraget?

Jo, kärleksörten från skämshörnan.

Långt från nypandet av små fingrar har hon hämtat sig ordentligt sedan försommaren,

och nu har hon verkligen inget att skämmas för!

Dessutom

- kommer jag att tillbringa kvällen djupt nersjunken i en av stolarna i aulan

där Hannu Sarenström sprider sin klokskap. Underbart!

Jag ♥ Katharina

Man måste bara älska henne!

Rosen Katharina Zeimet.

Som blommat så rikligt hela sommaren.

Så vacker från alla vinklar.

Till och med nu,

när hon ska få flytta ur sin kruka och komma ner i jorden över vintern,

fortsätter hon att blomma lika plikttroget.

Och idag, den 17 oktober,

räknade jag till långt över hundra knoppar.

Jag hoppas att hon överlever vintern, för det här är en ros jag inte vill vara utan!

Dessutom

-bara tre dagar kvar till föreläsningen med Hannu!

Det var en gång ett kryddland...

Jag håller på och betar av mina krishärdar i trädgården.

I helgen ägnade jag mig åt kryddlandet, som är en historia för sig...

När jag anlade min köksträdgård 2008 var det en fröjd för ögat.

Ny, fin ram runt den kvadratmeter jag avdelat för ändamålet.

Små behändiga plantor av de sorter jag valt ut.

Öppen jord runt om det planterade.

På bilden syns en rugge gräslök,

pepparmynta, dragon, oregano, gurkört och citronmeliss.

I främre vänstra hörnet kan man ana tre små timjanplantor.

Sedan dess har jag kompletterat med persilja,

och rensat bort meter efter meter av pepparmyntan, men annars har det fått vara.

Och det syns!

Oj så vildvuxet det har blivit!

Gräslöken har bjudit in sin kompis utan lök, alltså gräset,

dragonen har tagit över hela kvadratmetern,

oreganon har lyckats rymma från krukan som skulle hålla den på plats,

men inte alls lika mycket som pepparmyntan, som inte ligger långt efter dragonen.

Timjan har försvunnit och citronmelissen har liksom gräslöken invaderats av gräs.

Ingen rolig syn, och inte lätt att veta var man ska börja.

Bara att ge sig in och riva...

Arbete pågår.

Många korgar och kärror blev det innan det var klart.

Mycket gräs och massor av rötter,

men även en och annan jordgubbsplanta som smitit från rutan intill.

Men titta så fint det blev! Igen...

Plantorna är lite ankomna efter den hårdhänta rensningen,

men jag känner mig trygg i förvissningen att de kommer igen.

Gräslöken får jag ersätta med en ny, för den fick inte komma tillbaka.

Oregano och pepparmynta har åter lite plats att växa på i sina krukor,

och dragonen har nu förvisats till en egen kruka.

Och min skräphög på baksidan kommer snart att dofta gott

av en blandning av dragon, oregano och pepparmynta.

Med tanke på mängden rötter som hamnade där så... Ojoj!

Dessutom

-har det härliga brittsommarvädret kommit av sig.

Nu regnar det på mina nyplanterade vänner. Gott så.

-plockade vi av de sista äpplena från trädet i går.

-återstår ännu några krishärdar, men dem tar vi en annan gång! =)