Äpplen

I år har jag rekordmånga kart på mina äppelträd.

Nu behöver ju inte det säga så mycket,

eftersom vi aldrig haft speciellt mycket frukt på våra träd.

Förra året var det nog sju kart, sex av en sort och ett av en annan.

I år finns det kart av tre av sorterna på familjeträdet,

och så pass mycket att jag inte brytt mig om att räkna dem.

Är det någon som känner igen sorterna är jag tacksam, för så här långt gissar vi bara.

Det är de tre ovan, och sorterna att välja mellan är:

Cox Pommona, Oranie, Röd Melba och Signe Tillisch

Stora tjejens namne bär äntligen frukt, och vi hoppas att det får sitta kvar.

Äppelkännare av rang kan förstås lätt lista ut vad hon heter. ;)

Lillan har också en namne i äppelvärlden,

men hennes träd gick dessvärre rakt av i första snöstormen i vintras.

Det här var vad som smälte fram ur snödrivorna när vintern äntligen var över.

Nu är ett nytt träd beställt, och vi har speciellt sagt till om ett träd med rejäl diameter på stammen, så att vi inte råkar ut för samma sak igen.

Men det är klart, vi får betala för det. Mer än dubbelt så mycket...

Smakar det så kostar det.

Gångar

Här springer mina döttrar på gångarna i visningsträdgården på Billbäcks, som jag berättade om igår.

Jag tycker att det är så härligt när planteringarna är ända inpå gångarna, speciellt när det blir lite höjd i planteringarna.

Hemma hos mig har vi inte riktigt kommit dit...

Det här är gräsmattan på framsidan av mitt hus.

Det finns planteringar som jag är ganska nöjd med (i alla fall den ena),

men de är längs kanten, mot stenmuren.

På lilla grusytan där möblerna står ska det i framtiden bli en pergola, har vi tänkt, och fram till den ska det gå en gång av något slag.

Men hur kul är det att dra en gång över en stor tom gräsyta?

Min nya plan är att på sikt skapa sådana där härliga gångar.

Gräva bort gräsmattan och plantera, plantera, plantera.

Det ska bli så skönt!!!

Härligt fikastopp

Familjen var på en liten semesterresa i början av veckan.

Vågen från Eskilstuna till Linköping är vanligtvis ganska trist.

Vägarbete, 2+1-vägar och motorväg...

Visserligen flera vyer över vatten, och natursköna rastplatser finns det väl några stycken, men om man vill stanna och köpa fika är det inte mycket som lockar.

Den här gången hade jag dock planerat ett fikastopp utöver det vanliga.

Vi svängde av strax före Norrköping, åkte genom Jursla

och förbi stora fält av potatis, jordgubbar och majs.

På så vis kom vi till Svärtinge och Billbäcks Plantskola,

som har ett fantastiskt trädgårdscafé vid namn Villa Flora.

Uteserveringen är utspridd i visningsträdgården,

så vår vy från fikabordet var rätt svårslagen. =)

Åt ett annat håll kan man ana min äldsta dotter, som fascineras av fiskarna i en av dammarna.

Fikat är inte bara snyggt, det smakar bra också!

Och efter fikastunden finns både visningsträdgården och plantskolan att strosa i.

Hade vi istället varit på väg hem hade jag inte tvekat att köpa söta klematisen 'Arabella'.

Nu fick jag inse att bilen blir för varm och skriva upp henne på önskelistan för framtida inköp.

Grupptryck

Mina höstrudbeckior har växt sig ståtligt höga i år.

De är en bra bit över min egen huvudhöjd,

och sambon hävdar att de är över hans också.

Men om man tittar lite närmare ser man att det finns annat än höstrudbeckior,

en katt bland hermelinerna, så att säga.

En växt som sällan blir såå hög, inte i min trädgård i alla fall.

En gråbo har fallit för grupptrycket och följt med upp på en högre höjd.

Gör om, gör rätt!

Jag har en 30 meter lång häck av bärhäggmispel som avgränsar nedre gräsmattan från såväl vägen som vår egen bilparkering. Jag har verkligen försökt sköta den enligt konstens alla regler, men det är svårt när man inte kan reglerna...

Årets uppdrag var att klippa den två gånger, vid lövsprickning och vid midsommar.

Lövsprickningen gick bra, men midsommar kom och gick utan att sekatören kom fram.

Ett par veckor efter utsatt datum började jag i alla fall.

Jag tittade, kände efter, provade lite och bestämde mig för en bra höjd.

Höfthöjd blev det.

Häcken har ju några år på nacken, så det är klart att den är högre nu.

Tanken "ja, även om det inte blir riktigt rätt så är det ju bra att det blir gjort i alla fall" gick genom mitt huvud några gånger, som en tröst när jag var osäker på vad jag gjorde.

Jag kom lite drygt halvvägs innan min grannfru lite försynt föreslog att jag skulle klippa på en mycket lägre höjd, för att få till den rätta buskigheten.

Av någon anledning försökte jag framstå som att jag visste precis vad jag gjorde, och att jag klippte på den här höjden för att jag var ute efter något annat än att få den buskig.

Självinsikten om att jag faktsikt inte har en aning var som bortblåst.

Dagen därpå fattade jag åter sekatören och började om.

Betydligt lägre denna gång.

Gör om, gör rätt!

Grönliljefika med Acchlejorna

Min grönlilja imponerade som väntat på gästerna.

Mest imponerande var höjden, och 79 cm är väl  inte så illa,

även om den enligt Rara växter ska bli 90 cm.

Förra året var den klart lägre.

Några dagliljor hjälpte till att dra upp stämningen.

'Rocket City'

'Big Bird' hann inte riktigt ända fram, men gjorde i alla fall ett ärligt försök.

Den här dagliljan, som jag kallar 'rosa från Lena'

(eftersom den är rosa och jag har fått den från Lena)

verkar ha haft bråttom till fikat. Hon hann inte lägga kronbladen i ordning. =)

Dagen till ära gav jag mig på ett nytt bakverk.

Zuleikatårta

(receptet hittade jag i Sju sorters kakor från ICA bokförlag)

Men vad är det för fläck mitt på?

Ja, ett par grönliljor fick förstås pryda min tårta.

Jag kan ju inte bryta en fin tradition! =)

Rosor, grodor och grönliljor i all ära.

Nu undrar vi vad vi ska förvänta oss på tårtan när Catrin bjuder in till poolparty.

En badboll, kanske?

Håll tummarna nu!

Jag är mitt uppe i förberedelserna för Grönliljefika med trädgårdsföreningen Acchleja.

Igår bestämde jag tillsammans med Lena och Helena att söndag var en bra dag, och sedan blev det bråttom.

Jag har väl aldrig trädgårderat så intensivt som igår eftermiddag och idag; storröj i ogräsrabatter, finlir i köksträdgården, otaliga korgar till komposten...

Min trädgård är nästan redo för besöket, och jag är ledbruten.

Grönliljorna gör ingen besviken, men den stora succén ligger i händerna på det här gänget.

Dagliljeplanteringen vid stenen på baksidan är sprängfylld av knoppar,

och det vore så trevligt om de behagade slå ut lagom till fikat.

'Mary Todd'

'By Myself'

'Big Bird'

Så håll tummarna för mig nu.