Rabatterna

Det är en underbar sommarkväll och jag sitter på trappen och bloggar, med utsikt över mina två hyfsat rensade rabatter.

Entréplanteringen ser inte så rolig ut ändå, eftersom häxörten, marktäckaren, frös under en frostnatt i början av maj. Nu frodas den som vanligt längs stenkanten, men inte så mycket i mitten... :/

I buskrabatten återstår att rensa bland lammöronen, och jag har efter en session med trädgårdscoachen bestämt mig för att gräva upp dem och plantera om, så jag tar tag i rensningen samtidigt. Annars är det lite grästuvor som ska bort, resten är okej.

I rabatten på murkrönet har min kaprifol kommit ordentligt i år.

Den börjar kasta sig över stenarna, precis som jag tänkte när jag planterade den, och så doftar den underbart.

Hela nedre delen av trädgården har fått en ny dragningskraft så här på kvällen. =)

På bilden syns också pionen som håller på att slå ut. Visst är det vackert?!

Nu har ju allt som bekant en baksida, och rabatten på murkrönet är inget undantag. Från andra hållet ser rabatten ut så här:

Det är så mycket ogräs att sambon inte ser var gräsmattan tar slut och rabatten börjar, så fänrikshjärtana som sitter längs kanten har fått en omild ansning.

Jag ska ta tag i det här också, så småningom. Först måste jag göra en prioriteringslista.

En rabatt som jag känner lite extra för är murrundeln.

Det är min första rabatt, och den fullkomligt dignar av favoritblommor. Dagliljorna har tredubblat storlek sedan jag planterade dem för fyra år sedan och jag får fler och fler blommor i mina pioner, som bara var rotknölar när jag äntligen fick ner dem i jorden efter flytten i samband med husbygget. Irisarna blommar villigt och aklejor sticker upp här och där.

Sorgligt bara med alla tistlar, gräs, klöver och annat ogräs som totalt tagit över.

Frågan är vad jag ska göra. Att rensa runt växterna känns ogörligt eftersom det blivit så mycket, men samtidigt är rabatten så fin att jag ogärna vill gräva upp den.

Å andra sidan skulle jag vilja ha en sittplats där nere (det är nära till kaprifolen på murkrönet) och om jag gör om rabatten skulle jag kunna ha en sittplats mitt i.

Det tål att tänkas på.

Dagens ogräs

Idag kände jag, som vanligt på torsdagar, att jag var alldeles för trött.
Mitt schema känns inte alldeles optimalt, med tidiga morgnar både tisdag och onsdag, och dessutom långa dagar onsdag och torsdag. Tisdagens tidiga eftermiddag äts för tillfället upp av stora tjejens gympa, och resultatet är att jag säckar ihop i soffan när torsdagen närmar sig sitt slut. =(
Men idag valde jag att göra lite annorlunda. Jag bokade tid för trädgårdsterapi, hoppade i trädgårdskläderna och gav mig ut i rabatten.

Dagens terapitema fick bli ogräsrensning, och för att man ska förstå begreppet ogräsrensning när det gäller min trädgård får jag lov att ta med lite av min ogräshistorik:

Sommaren 2009 var jag höggravid och eftersom min mage antog en imponerande storlek redan tidigt i graviditeten, fick ogräsrensningen stå tillbaka. Min svärmor tog ett eller två nappatag med rabatterna, men det var allt.

Sommaren 2010 var planen att jag skulle ta igen vad jag missat 2009, men kombinationen studier/småbarn föranledde akut tidsbrist, och återigen fick ogräsrensningen stryka på foten. Den här gången tog inte ens svärmor tag i problemet, och nu väntar alltså två års ogräsrensning på mig i rabatterna.

För att inte drabbas av total prestationsångest måste jag begränsa mig.

Steg 1: Val av rabatt. Idag blev det buskrabatten, mitt utanför entrén.

Steg 2: Val av ogräs. Buskrabatten domineras just nu av maskrosor, så det blev ett naturligt val.

Även om det bara är en rabatt och ett ogräs krävs en genomtänkt strategi för att genomföra en dylik operation i min trädgård. Min strategi var att välja ut en stor planta att börja med. På så sätt såg jag resultat direkt. Därefter tog jag fler plantor i dess omedelbara närhet, och arbetade mig utåt tills jag rensat ett helt område. Då valde jag en ny stor planta på ett annat område. Och så vidare.

Jag höll nog på runt en timme, och jag fick ihop en ansenlig hög.

Det som finns kvar i rabatten är de som satt alltför nära rosbusken, eftersom jag inte hade några handskar. Några rivmärken blev det ändå.

Nästa gång blir det nog tistlar och gräs.
Eller en annan rabatt...

Uppdatering av rododendronplanteringen

Nu är det gjort!

Mina hårt prövade rododendronbuskar har fått sig en välbehövlig tuktning.

Fram med sågen bara, och så fick trädgården på baksidan en helt ny look! Det var en hel del att ta bort, så det gör ju lite skillnad.

Det sved lite att ta bort en massa fina knoppar, men förra årets blomning var inte så imponerande, så jag tror inte att jag missar så mycket i alla fall. Och några knoppar finns kvar längst ner, så jag bör inte bli helt utan blommor. =)

Med allt gammalt borta syns de andra växterna i planteringen så mycket bättre.

De lite annorlunda vitsipporna jag fått från min PTI är på gång.

Grästuvan sticker i ögonen, men eftersom den ruvar på en skatt i form av liljekonvaljer får den vara.

Kan det vara fröplantor av rhododendron? I så fall har jag en rhododendronskog på gång!

Och så finns det en björkskog på tillväxt i torvblocken som omgärdar planteringen.

Men den stendöda praktmagnolian fick jag lov att ta bort nu när den kom fram i ljuset... :/

Mitt vårdträd...

Jag har en ek.

Det är mitt lilla vårdträd, för den har funnits här lika länge som min släkt.
Visserligen är jag första generationen här, men icke desto mindre... ;)



 Nu känns det så självklart att den står där, en bra bit högre än jag, och erbjuder ett visst mått av skugga på soliga sommardagar.



Och på vintern är den ett litet skådespel i sig själv, med den vita snön på de bruna löven.
Men om man ser tillbaka några år är det faktiskt så att man får anstränga sig för att se den.

2005



 Den syns inte ens bakom platthögarna, så liten är den.

Men vill ni se den, så varsågoda:



Tänkte att en markering kanske behövs...

 2008



Fin, va? Med två toppar och allt.

2011

Men hallå, så där ser den inte alls ut!

För igår lät jag stamma upp den en aning. (Tack pappa!)
Nu inväntar jag sommaren för att få se hur den ser ut med löv.

Gräsmattan

Inspirerad av ett blogginlägg jag läste häromkvällen väljer jag att överge den kronologiska ordningen i mina historikinlägg, och gå direkt på en riktig goding: gräsmattan.

Vi har en hyfsat stor tomt på 1500 m², och ”för enkelhetens skull” är det rätt mycket av det som är gräsmatta. Min tanke är nog att minimera den så småningom, men än så länge får det vara.

Vi började med ytorna närmast entrén, dels för att det skulle vara fint där vi är mest, men också för att dottern (på den tiden hade vi bara en) skulle kunna vara ute och leka på tomten utan att bli lerig från topp till tå.

Till slut blev det i alla fall dags för planen nere vid vägen. Två lass jord beställdes hem och sambon bredde ut dem med all önskvärd noggrannhet. Gräsfröna spreds ut och överraskande snabbt dök de första stråna upp. Allt såg lovande ut.

Tills det tog stopp och gräset började bli brunaktigt. :S

Vi funderade lite fram och tillbaka vad det kunde bero på, och jordprov kom på tal.

Då skulle vi ju i alla fall få veta.

Bara dagarna senare såg jag en annons i tidningen om gratis jordprov på den lokala handelsträdgården. En näve jord slängdes ner i en plastpåse och så svischade jag iväg och fick vår dom.

Dåligt grundgödslat? Ja, erkänner jag. Nej, konstaterar jordprovsmannen.

Och pH-värdet då? Kan det vara läge att kalka? Kalk är ju gräsmattans bästa vän, det borde väl vara svaret på våra problem?

Tvärtom! Provet visar att pH-värdet behöver sänkas.

Tipset vi får är att köpa järnsulfat (var får man tag på det, då???), blanda ut i vatten och vattna hela gräsmattan. Med vattenkanna. 200 m². 3 m² i taget. Det blir några kannor, det. 67 för att vara exakt. Och det tar en stund. En hel söndag för att vara exakt. I november.

Men det funkade! I maj gjorde vi ett nytt jordprov och fick utlåtandet perfekt pH-värde.

Gissa vem som var stolt som en tupp? Jag. Som hade kånkat 670 liter vatten och 134 dl järnsulfat fram och tillbaka över gräsmattan i råkallt novemberväder.

Med skyddsglasögon och -mask, för säkerhets skull.

Jag har ingen riktigt bra efter-bild, men det här är kanten av samma gräsmatta.

Lite skillnad, va? Visst var jag duktig?!

Nästa problem var att gräsmattan uppe vid huset (jag tog med ett jordprov därifrån också) visade sig vara så dåligt gödslad att rent kranvatten innehåller mer näring. Oj!

Men när pH-värdet väl var fixat återgår ansvaret för gräsmattan till sambon igen, så jag slipper gödsla. =)

Men det är väl underligt?!

Han har från början vurmat för sina gräsmattor, och envisats med att sådana behövs.

Stora ska de vara, inga växter inom synhåll, och i alla fall inga ömtåliga sådana!

Han har kämpat med att få marken jämn, han har sått, han har vattnat,

han har klippt och han har ansat.

Men när det inte såg bra ut föll ansvaret över till mig.

Jag gjorde jordprov, jag vattnade med järnsulfat, jag gjorde nytt jordprov.

Sen har vi papper på att pH-värdet är okej, och då är han tillbaka.

Han vattnar, han gödslar, han vurmar.

Jag tror att vi kan konstatera att jag är bättre på krishantering. =)

Rädda växterna! Döda eller levande...

När vårt hus skulle byggas ville jag förstås bevara det som fanns på tomten i växtväg.

Vi började med att gräva upp perennerna. Pioner, dagliljor och även rotskott av den vita syrenen placerades i backar och hinkar av olika slag, och fick flytta hem till min svägerska under byggtiden. Min svägerska har sedermera blivit min PTI (Personliga TrädgårdsInspiratör), så de var i riktigt goda händer.

När vi började gräva för grunden fick grävaren också det delikata uppdraget att flytta en blommande rododendron (som visade sig vara två) och en schersmin till ett mer ostört hörn av trädgården.

Där stod de sedan och blev ledsnare och ledsnare.

Det var ett rätt fuktigt hörn, så stundtals stod de i fotbad... :/

Under tiden förvandlades tomten.

Med huset på plats började jobbet med att bygga upp stommen, och buskarna var först på plats.

Det var en sorglig syn, men en nerklippning och nästan två år senare såg schersminen ut så här.

Och när svärmor grävde upp sina växter och flyttade till en lägenhet fick den kompisar runt fötterna och nu är den en del av rabatten på murkrönet. Men den har ännu inte blommat alls. =(

Hur det gått för rododendron kan du läsa om här.

Perennerna fick vänta till våren -07 innan de fick komma ur sina backar.

Tidigare fanns det inget utrymme för trädgård, huset tog all kraft, med målning och allt vad det var. Men de klarade sig galant, utom plymspirean som ruttnat i sin hink. :/

(En liten bit klarade sig, och den har kommit rätt bra på senare tid.)

Pionerna var två när vi grävde upp dem, men när de skulle förpassas ner i jorden stod inga plantor att finna, så vi tog alla rotknölar vi hittade och planterade uppemot tjugo sådana.

Vi bröt mot alla regler som finns om pioner: vi satte dem på våren istället för på hösten, vi satte dem supertätt, istället för att ge dem varsin kvadratmeter att bre ut sig på och då med flyktplanen ”Vi kan ju alltid flytta på dem om det blir fel.” Så ska man visst aldrig tänka med pioner, har jag fått lära mig, för om man flyttar dem får man inga blommor. Hoppsan.

Men blommor har jag fått. Flera stycken. =)

Rotskotten från syrenen fick sällskap av nyuppdragna rotskott från en lila syren, och tillsammans skulle de bilda häck på två sidor av vad som en dag är tänkt att bli en pergola. Jag tänker mig att syrenhäcken blir avgränsning på två sidor, en och en halv sida ska vara öppna för in- och utpassering, och på den sista halva sidan ska jag ha en spaljé.

Pergolan lär dröja ett tag, och häcken likaså. Än så länge, fyra år efter plantering, hindrar den knappt passage, och ännu mindre insyn, så vi får väl se hur det blir med den saken...

Trädgårdseffektiv

Idag har jag varit trädgårdseffektiv, trots att jag knappt hunnit vistas i densamma.

Stora tjejen och jag var på inköpsrunda, så nu har jag hela bagaget fullt av jordsäckar.

Vi köpte några fröpåsar också, hon har så skön entusiasm för sådant, så det är roligt att köpa.

När vi kom hem visade det sig ätt även lillan har intresse för fröer.

Hon rapporterar att luktärterna är finast, men det är rädisorna som låter bäst när man skakar dem. =)

Sju fröpåsar, alltså. Fem till köksträdgården och två sorters blommor. Det blir nästan bara direktsådd, jag är inte mycket för förodling. Jag har ett avtal med min PTI: hon sår - jag får. Det funkar så bra så! :D

Men i pedagogiskt syfte kommer jag att odla lite grönsaker, för att barnen inte ska växa upp i tron om att morötter växer i plastpåsar i grönsaksdisken på ICA.

Till stora tjejens stora förtret var det bara luktärterna vi kunde göra något åt redan idag, och då handlade det bara om att lägga dem i blöt. Men i morgon har jag lovat att vi ska så dem i toarullar.

Dessutom har jag satt mina fem Maris Peer-potatisar att förgro i en äggkartong och äääntligen planterat om min enda överlevande pelargon från förra året.