Det är februari och vintern visar sig från sin allra vackraste sida.
Den här veckan har vi fått närmare en halvmeter snö,
efter att snön bitvis hade smält bort veckan innan,
och bilden ovan visar min väg till bussen igår morse.
Så vackert att man nästan tappar andan!
På väg hem tog jag den här bilden åt andra hållet.
Det blå ljuset är borta, men lika vidunderligt vackert!
Häggen bugar sig djupt i underkastelse för Kung Bores krafter.
"Diamanten" jag fick i födelsedagspresent har fått en rejäl mössa,
men glittrar lika fint ändå.
Det ser ut som att granskogen på andra sidan vägen har drabbats av nackspärr,
alla topparna har fastnat sedan tung snö och hårda vindar legat på.
Jag längtar så klart efter våren jag med,
men i år har jag bestämt mig för att inte börja vänta förrän i mars.
Fram till dess hävdar jag bestämt:
Det inte är våren som får bakslag när det snöar,
utan vintern som får bakslag när det töar!
Ha det fint!
1 kommentar:
Mmm, det är fint, jag håller med. Men, jag vill ha vååååår! :-)
Ha en trevlig kväll!
Kram Hélena
Skicka en kommentar