Eka Papiljott flyttar in

Nej, det blev inte så mycket av mina syrenkvistar i slutänden,

men så mycket glädje de spred den tid de stod där och grönskade!

Jag tror att det blev två små ynka blommor som orkade blomma

när alla blad torkat in...

Nåja, det finns fler kvistar och jag tror att hemligheten är att glädjas åt det lilla!

Nu har jag fått tag på några ekkvistar.

Ett "landmärke" inte långt härifrån har fått offra sig

för vad jag antar är trafiksäkerhetens skull.

Varje gång det har blåst den senaste tiden 

har stora bitar av eken ramlat ner i korsningen där den stått.

Nu är den borta och har lämnat en gigantisk stubbe efter sig.

Något säger mig att jag och min tvååring kommer att hamna på den stubben några gånger i år...

När jag såg att den var nedtagen 

bestämde jag mig för att ta med en såg och ta hand om några grenar.

I sista stund bestämde jag mig för att ta några kvistar på väg hem,

och det visade sig vara tur.

Jag hann inte dit med sågen innan en lastbil hämtat hela härligheten!

När jag nu tittar på ekens tjocka knoppar på så här nära håll,

minns jag knoppisarna, som vi brukar jobba med i skolan.

Man ger trädens knoppar mänskliga drag för att komma ihåg dem.
Vem som kom på det vet jag inte, men det funkar!

Ekens knoppar sitter flera tillsammans, och med lite vilja kan man se

att det är papiljotter på knoppisens huvud.

Så välkommen in, fröken Eka Papiljott!

Hoppas att du ska trivas hos mig!

Nästa promenad utvecklade sig till något av ett hemligt uppdrag.

Jag ville hitta Eka Papiljotts kompisar!

Jag hade en lite annorlunda vårbukett med mig hem.

Lilla Björk var inte svår att hitta, då vi har regelrätta björkodlingar i området.

Hon har så små knoppar att det är svårt att ta fel.

Vasse Aspe, med sin spetsiga mössa är också välrepresenterad här.

Tvillingarna Lönn, på var sida om sin stora, lugna mamma.

Hårige Rönn ståtar med en avundsvärd frisyr,

om än något grå.

Skäggige Hassel skulle behöva raka av skäggstubben...

Och så har vi alens knoppis.

Violetta Al, med sin rätt fantastiska färg!

Jag hittade inte Jätten Kastanj, men jag vet var det finns en.

Där lovar jag dock dyrt och heligt att inte ta någon kvist,

så PTI kan slappna av! ;-)

Långe Boke och Aska Svart fattas också,

liksom almens knoppis, som jag inte minns namnet på.

Lind hittade jag ingen.

Har jag missat något?

Jo, lilla videung förstås! Finns den med bland knoppisarna, tro?

Hur som helst är jag rätt stolt över att jag känner igen så många olika lövträd,

även utan blad.