Bokslut

Ja, nu är 2011 i det närmaste helt slut, och det är läge att sammanfatta.

På det stora hela tycker jag att det har varit ett bra trädgårdsår,

från trädgårdsmässan i mars 

via grönliljefika i juli 

till jordgubbstorn i september.

Och bloggflytten hit till blogspot-adressen inte att förglömma!

*

Men framför allt vill jag utvärdera mina mål för trädgårdsåret 2011,

som jag formulerade för ett år sedan. Läs här.

I år ska jag avsluta föryngringsbeskärningen av min rododendron. 

Klart! 

Jag gick till och med lite längre än planerat och skar ner båda buskarna till cirka 30 cm. Läs.

Och den kommer fint med nytillväxt.

Jag kommer att satsa lite extra på köksträdgården. 

Jajemen! 

Hallon är planterade, 

och björnbärsstaketet är på plats. 

Det blev lite nya rabarber (även om de inte tagit sig så bra som jag hoppades)

och kryddlandet är rensat.

Dessutom blev det ju ett nytt jordgubbsland i form av ett torn,

och två äppelträd har fått en välbehövlig frizon runt fötterna.

Höll ju nästan på att glömma bort lillans nya fina träd,

som ersatte det som gick av i förra vinterns första snöstorm.

Extra kärlek till växterna. 

Jodå, visst har jag gödslat liiite extra i år. Men inte så mycket.

Magnolian svarade glatt på den lilla giva den fick, och har redan bjudit på blomning...

Underlätta framtida njutning. 

Nej, de där bänkarna är ännu inte färdiga.

Jag satt och sorterade mina uppsågade brädbitar, 

men fick inte ihop hur jag hade tänkt...

På't igen!

Jag hade en liten tanke om ogräsrensning också, 

och det har jag verkligen sysslat med i år!

Flera av mina bortglömda rabatter har fått en rejäl ansiktslyftning

i form av just ogräsrensning.

*

Nu ska jag slipa lite på målen för 2012, så återkommer jag.

God Jul till er alla!

Min lilla tomte hukar i snön bland mossa och prydnadsäpplen.

Det var några dagar sedan bilden togs,

för i julklapp fick jag en grön trädgård...

Inte så juligt, men då letar man ju fram gamla bilder istället!

Julaftonspromenaden omgärdades av en trist halvsnöig vägren

och en fantastisk morgonhimmel.

Allt som allt en trevlig upplevelse.

Snö!

En vecka före julafton fick snön för sig att falla.

Den var ganska tveksam, och förmiddagen var allt annat än stämningsfull,

rent vädermässigt.

2010 års julgran väntar på att få komma in i stugvärmen

Familjens traditionsenliga julgransplockning

(ja, vi brukar säga att vi plockar julgran - inte hugger)

ägde rum på pappas marker, som vanligt.

Pappa, min syster med familj och jag med mina två tjejer

klädde oss så förnuftigt vi kunde för att tillbringa ett par timmar 

i ömsom regn, ömsom blötsnö,

och det blev sannerligen BLÖTT!

Jag klär 2009 års julgran. Fotografen är min då fyraåriga dotter.

Några fina granar fick vi med oss,

tror jag i alla fall.

Jag har alltid svårt att minnas granformer,

och skulle inte se skillnad på den jag valde och någon annan.

Och så blir de alltid annorlunda när de kommer in.

Hur som helst, det var tre dyngsura tjejer 

som packade in sig i bilen och åkte hem efter förrättat värv.

Väl hemma konstaterade stora tjejen att hon var blöt 

rakt igenom tre lager byxor...

Resten av dagen nöjde vi oss med att iaktta vädret genom fönstret,

och noterade en tilltagande vithet i marknivå.

Nu, vid elva på kvällen, är det en heltäckande vit matta över både gräs och grus,

men skogen på andra sidan vägen har behållit sin barmark.

Stora snöflingor singlar fortfarande långsamt ner mot marken,

så morgondagen kan vara ännu vitare om det vill sig.

Men den stora frågan är förstås...

Kommer snön att ligga kvar över jul?

En tur runt sjön

Jag har den stora turen att bo nära en sjö.

Eller egentligen flera.

Eskilstuna är ju beläget mellan Sveriges tredje och fjärde största sjöar;

Mälaren och Hjälmaren,

och jag bor på gångavstånd från den senare.

Men ännu närmare har jag en betydligt mindre sjö.

Borsöknasjön.

Idag var målet med min promenad att gå runt denna lilla sjö,

och jag gav mig iväg just när himlen börjat släppa ner snöblandat regn.

Snöhalten tilltog efter en stund, men det var en rejält blöt promenad jag fick...

När jag kommit halvvägs avtog nederbörden

och jag kunde fotografera utan att riskera fuktskador på mobilen.

Tallarna på den här sidan sjön bjöd på gott om kottar,

så fickorna fylldes. På min sida är det ju sämre med sådant...

Vid stora badplatsen fick jag en bild av den för dagen spegelblanka ytan.

Den här mycket underliga bilden är tänkt att illustrera 

Borsöknasjöns järnrikt bruna vatten.

Nästan framme! 

Den här bilden är tagen från den lilla badplats där vi vanligtvis tar våra dopp.

Det vita som syns strax ovanför vassen är stora badplatsen,

så nu är varvet runt sjön snart komplett.

Och här har min kompis endomondo 

(app som hjälper mig att hålla koll på mina promenader)

hjälpt mig med en kartbild över rundan.

Förutom en kort bit där bussvägen saknar trottoar

har jag valt vägen som går närmast sjön.

Runt sjön är det cirka fyra kilometer,

men eftersom jag bor en bit bort fick jag ihop drygt sex kilometer.

Vem vann ängeln?

Ja, nu är det spännande att se vem som vann en av mina fina änglar!

22 hågade spekulanter var det, 

och i dragningen tog jag hjälp av en kortlek.

(Ett litet trick jag lärt mig i mitt arbete på fritidshem.)

Kortet som drogs var spader två, 

och på min lista kunde jag läsa...

Tant Otteskrufv!!!

Grattis till vinsten!

Maila mig din adress på carbeagus@gmail.com

så kommer det ett litet paket på posten!

Magnolian blommar!

Nu har det fantastiska hänt!
För första gången sedan 2009 har min stjärnmagnolia slagit ut.

Och då slår den ut i december!

Två vårar har jag blivit snuvad på blomningen,

troligen för att jag slarvat med gödslingen.

I år fick den en giva och framåt hösten dignade den av knoppar igen.

Jag såg med förväntan fram emot våren och blomningen.

Men så hände det förfärliga!

Något, troligen rådjur, gav sig på min stackars magnolia

och lämnade den stympad.

Jag tog in kvistarna och satte dem i vas.

Sedan hände ingenting på länge.

Men så, en kväll i december upptäckte jag att något var på gång!

Blommorna började titta ut ur sina knopphöljen

och skapa en liten minivår på fönsterbrädan strax före jul.

Dessutom
-är det sista dagen att vara med i min utlottning.
Ta chansen att vinna en ängel!

Julstjärnor

Varje år köper jag fyra julstjärnor till fönstret vid matbordet.

Klassiskt röda är de varje år,

och varje år är det minst en av dem som inte klarar min omtänksamma vård.

Nu ser två av dem ut så här,

och det är två veckor kvar till julafton.

Vilken tur då att jag deltog i Blomsterfrämjandets utlottning på Facebook

och vann 200 kronor att köpa julstjärnor för!

Snacka om passande vinst!

Naturmaterial

Idag har jag varit ute i naturen i två timmar.

I strålande solsken och med gnistrande snö under fötterna 

gav jag mig av genom skogen för att finna lummerstället

som Helena tipsat mig om.

Jag har inte gett mig själv tid att vara ute så mycket under hösten.

När jag nu kom ut, och i dagsljus dessutom,

häpnade jag över hur vackert det är.

Strax innan jag var framme vid mitt mål satt den här skylten vid sidan av stigen.

Inga spår i snön runt omkring, så den var inte uppsatt idag.

Kan den vara kvarglömd? Eller pågår det någon jakt nu?

Med min mycket knapphändiga kunskap om jakttider ville jag inte chansa för mycket,

så när jag hittat lummerstället och fyllt min påse med vad jag uppskattar ska gå åt till husbehovet

(för mer än så får man ju inte ta)

gick jag tillbaka samma väg, för att inte vistas på det påstådda jaktområdet för länge.

Jag vek in på en annan stig och njöt av att mina var de första människofötter som trampat den efter snöfallet.

Spår efter tassar fanns det, men om det var katt eller räv satte jag mig inte in i.

Efter fyra kilometers promenad var jag hundra meter hemifrån,

men min längtan efter lärkkottar fick mig att fortsätta förbi avfarten

och ta en extra sväng till ett ställe där jag vet att det växer lärk i skogen.

Annars är det ju mest på tomter man ser dem, och där vill jag inte gärna gå in och plocka.

Det fanns gott om lärkkvistar på marken, både med och utan kottar, 

och jag stoppade ner de finaste i ryggsäcken bredvid lummerpåsen.
På väg hem vände jag mig om flera gånger för att se vem det var jag såg i ögonvrån...

Sista plastpåsen tänkte jag fylla med tallkottar.

Jag har sett många fina arrangemang med tallkottar på olika bloggar,

och på Zetas julmarknad fick jag uppslag till ett pyssel 

som skulle passa min pyssel- och pynttokiga sexåring.

Där var det örhängen, men i min tolkning blir det pynt att hänga i granen (eller någon annanstans...)

I lärkdungen fanns även ett antal tallar, men praktiskt taget inga kottar.

En enda tallkotte hittade jag, och det förslår ju inte direkt.

Alltså fick jag vika av igen på väg hem. In i skogen, till ett område med massor av tallar.

Stora, höga, fullvuxna tallar, som borde ha vett att föröka sig.

Men icke! Totalt fick jag med mig sex kottar hem.

Jag undrar jag vad det är för bortskämda tallar som inte tänker ett dugg på framtiden!

Nu är jag i alla fall rustad för ytterligare pyssel.

Stjärnan jag såg på Zetas ska jag nog försöka kopiera.

Ska bara leta reda på min gradskiva för att få rätt vinklar när jag börjar böja min ståltråd!

Dessutom
-kommer det nog att hända något alldeles fantastiskt inom ett par dagar. =)

Gerillapyntaren slår till igen

Min äldsta dotter fullkomligt älskar att pynta.

Hon kan hålla på och trixa och fixa både länge och väl

och lyckas ofta fästa pynt på de mest oväntade ställen.

Hon har ingen som helst känsla för "less is more"

utan pyntar vidare tills allt tagit slut.

Då pysslar hon ihop något eget pynt

eller flyttar runt det hon redan placerat ut.

Och att platserna tar slut är inget problem.

Man kan gärna hänga flera pynt på samma ställe,

eller till och med hänga pynt på pyntet.

I mitt tycke är stjärnorna i fönstret pynt nog i sig själva,

men se där hamnade en extra stjärna på stjärnan!

Och adventsljusstaken ska inte behöva nöja sig

med en ljusmanschett per ljus.

Nej, här hänger vi lite extra pynt!

Lampan över matbordet slår alla rekord i år.

Inte mindre än tretton polkagriskäppar av piprensare

(I olika smak dessutom. Utöver de traditionella finns även päron-cola och smultron-citron)

och runt halsen på den lilla ängeln har en tomte fått sin plats.

Man vet aldrig var man kan hitta pynt i det här huset,

och att jag har hittat den perfekta platsen för något innebär inte att det får stå kvar där.

Det är en riktig liten gerillapyntare som härjar,

och det kommer jag att få lida för i januari,

när jag ska hitta alla förrymda tomtar!

Zetas julmarknad

I lördags var det alltså julmarknad på Zetas.

På morgonen hade vi för första gången på länge frost på marken,

så stämningen blev lite mer julig än jag förväntade mig.

Vi kom fram några minuter efter öppning och inledde med en fika

på det underbara trädgårdscaféet.

Så här under den kalla årstiden minskar andelen sittplatser markant, 

när ingen vill sitta ute, så vi ville inte vänta för länge innan vi gick dit.

Caffe Latte och en mjuk pepparkaka med frosting var precis vad jag behövde 

efter en morgon som vi inte behöver prata mer om...

Och nötkakan som jag hade som "efterrätt" var alldeles underbar!

Utanför caféet hade de ändå försökt skapa stämning för den som ville drista sig att sitta ute.

Stolarna gapade dock tomma medan jag såg dem.

Sedan gav vi oss ner i själva marknadsområdet med klassiska röd-vitrandiga stånd

och även klassiska julmarknadsvaror till salu. Kransar, prydnader och ätbart av alla de slag.

Och eftersom det är en handelsträdgård finns förstås allt man kan behöva 

för att själv göra kransar eller andra vintriga växtarrangemang.

Men på Zetas på vintern är det i butiken det händer!

Där finns alla fantastiska arrangemang och stilleben.

Där finns dukningar och uppsättningar.

Där finns massor av idéer att inspireras av.

Det ser nästan magiskt ut med de svävande kottarna och kulorna.

Närbild på kransen. Härligt grova grenar.

Så sött!

Den här stjärnan var svår att fotografera,

inte minst för att det var så trångt att folk som gick förbi fastnade i den...

Men jag tycker att den var alldeles underbar! 

Grankvistar, lärkkottar och murgröna...

Och så är jag svag för stjärnformen.

Innan vi åkte hem stannade vi till på Granit.

Där hittade jag de härligt rökiga lila-grå julkulorna

och så föll jag än en gång för stjärnformen.

Tre söta skålar fick jag med mig hem.

På Zetas nöjde jag mig med en rulle snöre, 

även om jag stod länge vid amaryllisarna och velade.

Som tur var åker vi förbi Strängnäs på vägen hem, 

så ett besök på Solberga hanns också med.

Och där slog jag till på en liten söt Alfresco.

Dessutom

-har vi snö på marken idag.

-hoppas jag att ni inte missat min utlottning!

Julmarknad imorgon

I morgon åker jag med två av Acchlejorna till Huddinge och Zetas julmarknad.

Det är en nätt liten tur på runt tio mil,

men vad gör det när man är i gott sällskap

och målet utlovar njutning för både öga och smaklök?!

Bilderna är tagna förra året,

och då var jag liiite för lättklädd.

I år kan jag nog ändå välja samma kläder, 

för vädret är ju inte lika vintrigt som då.

Det blir säkert en mycket bra dag i morgon!