Trädgårdsbesök på nära håll

Ibland får man trädgårdsupplevelsen serverad på silverfat.

Som igår, när vi skulle på trädgårdsvisning och

(hör och häpna)

promenerade dit.

Det tog inte mer än tio minuter!

Jag har promenerat förbi många gånger.

Innanför gärdsgården och vresroshäcken syns den här fantasifulla installationen,

som på något sätt lovar att det finns mer att se.

Men mer ser man inte om man inte blir inbjuden.

Nu var jag inbjuden, och det fanns mycket att se!

Trädgården kändes jättestor,

och då var den ändå bara 26 kvadratmeter större än min egen.

Den här luftiga avdelaren utgjorde gränsen till köksträdgårdsdelen.

Jag undrar just var jag kan sätta en sån i min trädgård...

Det fanns några hemliga gångar...

...och mysiga sittplatser.

En charmig hylla i äppelträdet.

Vid ett annat äppelträd fanns ett stilleben

som gav en känsla av paus i arbetet.

Ett gediget växtstöd i form av en gärdsgård.

Kan bli lite klurigt att rensa, men vad gör det?!

Strax intill syns det att det blir varmt mot väggen.

Vindruvorna trivs gott i spaljén av armeringsnät.

Slutligen njöt vi av en himmelskt god äppelkaka

som värdinnan lovade innehöll mycket fett. =)

Till våren blir det ett nytt inlägg om Björkstena,

för vi tiggde till oss ett besök i början av säsongen också.

Då hoppas jag att alla Acchlejorna har möjlighet att följa med,

även de som får lov att ta bilen.

Acchlejaträff

I torsdags var det åter dags för en träff med Acchleja-tjejerna.

Det var Petra som bjudit in till en variant på våra fikaträffar, nämligen middagsträff.

Temat var gurka, då värdinnan blivit mycket nöjd med gurkskörden i år.

Det var nog tur att det var middag istället för fika,

för jag tror inte att dagens tema hade gjort sig lika bra på en fikatårta

som på smörgåstårtan som vi fick.

Efter trädgårdsrundan i sensommarträdgården bjöds vi på fika också,

men då var temat över och vi fick istället en väldigt god ananaspaj.

Jag har tidigare bara sett Petras trädgård från bilen,

då vi före hennes inträde i föreningen åkte förbi och spionerade.

I våras bjöd hon på fika innan föreningen åkte på Lötas STA-kväll

med fina rabatter på sitt stora sortiment.

Jag missade både fikat och Löta,

eftersom dotterns skola valt just den kvällen för föräldramöte.

(Bara det är ju grund för skolbyte!!!)

Nu var jag äntligen på plats i trädgården.

Lite trist tid, kan tyckas.

Sensommaren hade tagit ut sin rätt på rabatterna,

men som den trädgårdsälskare jag är har jag vett att uppskatta även förfallet.

Och många av Petras blommor är som finast nu.

I min egen trädgård är det inte lika många sådana.

Både rosenflockel och echinacea står nu på önskelistan.

Den här spontana installationen blev jag väldigt förtjust i.

Lite vildvuxet och trasigt, men väldigt charmigt.

(Jag censurerade en plasthink, men annars såg det ut så här.)

Idag var jag på ett annat trädgårdsbesök.

Det berättar jag mer om en annan gång.

Ordning i äppelkaoset?

För en tid sedan skrev jag om min okunskap

när det gäller äppelsorterna på mitt familjeäppelträd.

(Läs mer om det här)

Sedan jag skrev det inlägget har äpplena mognat något

och skillnaderna mellan dem har blivit större.

Framför allt är det nog så att äppelbeskrivningar oftast utgår från det mogna äpplet...

Den här skönheten är stor och frestande.

Sambon är så ivrig att plocka ett äpple att han bara den senaste veckan

har frågat om beräknad mognadstid vid ett flertal tillfällen.

Jag tror att detta är 'Röd Melba', växer åt öster på trädet.

(Sambon får vänta en vecka till, så har vi kommit in i september.)

Norra sorten bär mycket frukt i år och min gissning är 'Cox Pomona'.

Äppelsorten i sydväst har drabbats av någon fläcksjuka,

och eftersom 'Signe Tillisch' ska vara mottaglig för skorv

är det min gissning, både på sort och åkomma.

Fjärde grenen, i mitten, bär ingen frukt i år,

och enligt min uträkning ska det vara 'Oranie' jag blir utan.

Till min hjälp i detta gedigna utredningsarbete

har jag haft äppelbibeln "Äpplen i Sverige"

och bildsök på nätet.

Ett regnigt Zetas

Då och då tar jag bilen upp till Stockholm för ett besök på universitetet,

eftersom jag gör mitt bästa för att långt om länge få ut min lärarexamen.

På väg hem brukar jag, om tiden stämmer med öppettiderna,

klämma in en caffe latte på Zetas trädgårdscafé.

Något måste jag ju ändå få i mig innan jag tuffar hemåt,

och varför inte ta tillfället i akt och få en trädgårdsupplevelse?!

Idag var det ett introduktionspass som hägrade och på väg dit var solglasögonen på.

Precis innan jag klev in i bilen för avfärd mot Zetas kom första regndroppen.

Väl framme var det ett ihärdigt regn som strilade ner över mig

och även över uteserveringen.

Men är jag på Zetas ska jag sitta ute,

och de har skapat förutsättningarna genom att spänna upp en segelduk över en del av serveringen.

Att fika i min ensamhet är inte en favoritsysselsättning,

men den här gången kom jag i samspråk med mina bordsgrannar

(jo, det var fler som ville fika ute i regnet)

och fick briljera med mina trädgårdskunskaper,

då jag kunde identifiera benveden som växte strax intill. =)

Resten av trädgårdsupplevelsen blev däremot lidande av regnet.

En kort sväng till dagliljorna (så klart)

och ett snabbt foto på höstanemonerna som ramade in gångarna.

Det fanns ingen tid att fundera över bildkomposition, bara snabbt upp med mobilen

och sedan in med den under tröjan innan den blev alltför blöt.

Sedan blev det en inomhusrunda

innan den regniga och långsamma färden hemåt tog sin början.

Utflykt med Acchlejorna

Idag har jag varit på resande fot tillsammans med den lilla lilla trädgårdsföreningen Acchleja.

Vi började med ett besök på den supermysiga trädgårdsbutiken Tant Grön i Vintrosa.

I trappan utanför entrén fanns den här hälsningen inmurad,

och visst kände vi oss välkomna!

Gott fika/lätt lunch intogs i ett av orangerierna

och överallt fanns något litet att titta på.

Den här pergolavarianten av stockar och armeringsjärn var det som inspirerade mest

i trädgården utanför butiken.

Samma hörn sett inifrån pergolan.

Jag är minst sagt sugen på att få till något liknande

den dag min egen pergola blir verklighet!

Nästa punkt på agendan var bloggträff i Isas trädgård.

Isa tog emot med öppna armar och bjöd in oss att utforska hennes trädgård.

För att underlätta detta hade hon förberett med en tipspromenad

som ledde oss till alla skrymslen som gömde något värt att titta på.

Jag tror att det var vid fråga fem jag hittade denna lilla installation, mitt i en rabatt.

Lavendelsticklingar återkom på många olika ställen i trädgården.

Jag har aldrig tänkt på hur dekorativa de är!

Till fikat bjöds diverse raw food-inspirerade godsaker.

Bäst på bild blev pannacottan.

(Acchleja-Catrin hjälpte mig med såväl arrangemang som fotografering. Det tackar jag för!)

Bakom ryggen när vi fikade, hade vi luktärter.

Stöden var enkla men vackra.

En ställning av armeringsjärn, prydda av skirt, blommigt tyg.

Det blev en mycket romantisk effekt.

I Isas trädgård finns ett av de vackraste växthus jag sett,

men mina bilder gjorde det inte rättvisa, så det får bli ett inlägg utan växthusbild.

Jag rekommenderar dock ett besök på hennes blogg, för att se det.

Som alltid när jag är iväg med Acchlejorna var det en bra dag.

Till och med vädret var på vår sida.

Masseffekt

Den senaste veckan har bjudit på en och annan regnig och blåsig dag,

och med tunga blommor i toppen av riktigt höga stjälkar

fick mina höstrudbeckior slutligen se sig besegrade av vädrets makter.

Då jag inte tycker att böjda tvåmetersstjälkar gör sig så bra i rabatten

valde jag idag att plocka fram saxen

(men jag bytte den snart mot en sekatör)

och klippa av allihop.

Blommorna måste förstås räddas, så det blev ett antal klipp...

I väntan på vidare uppdelning i buketter att ta in eller ge bort

fyller de nu en hink, och det med råge.

Jag tror att jag ska hälsa på min farmor i morgon. =)

Kurragömma

Jag lekte kurragömma i min trädgård häromdagen,

och tyckte bestämt att jag hörde ett "pip" från köksträdgården.

Jo, i kökslandet var det definitivt något som pep.

Så klart! Sockerärterna som jag missade att binda upp erbjuder ju ett perfekt gömställe!

Vem är det som sitter där och hukar?

Det är 'Lavender Pinocchio' som får räkna nästa gång!

Så kan det bli när man inte tar reda på sina krukrosor efter vintern!