Mossa

Jag gillar mossa.

Det är så grönt och mjukt, och det finns så många olika fina sorter.

Jag tror det är björnmossa som växer på torvblocken runt rhododendronplanteringen.

Strax intill växer den här lite plattare varianten,

som fått sällskap av lite lav.

Härligt kuddig mossa. Kuddmossa?

Stenarna i trädgården har också ett varierande utbud av mossor.

Detta skulle kunna vara husmossa, eller kanske palmmossa?

Tillbaka på torvblocken igen. Här har jag medvetet uppmuntrat mossorna,

det är så fint när blocken liksom försvinner i mossan.

Men så här vill jag nog inte att det ska se ut i rabatten...

Just det här är en lite bortglömd rabatt, så mossan har väl frodats i skuggan under ogräset.

Det här ser mycket trevligare ut, tycker jag.

Undrar om det beror på sorten?

Här växer mossan faktiskt i full sol större delen av dagen,

men den verkar trivas.

Det gör även höstanemonen, även om en bekant förfasades över mossan i rabatten.

Det skulle inte vara bra för växterna, sa hon.

Stämmer det? Någon som vet?

Till min stora glädje måste jag leta ganska länge innan jag hittar mossa i gräsmattan.

Maskrosor finns det däremot gott om...

Lökar och lömska lupiner

Jag har i år beställt lökar för första gången i mitt liv. Det var odla.nu som fick äran.

Det var verkligen jätteroligt att botanisera bland lökarna på hemsidan, och svårt att begränsa sig!

När valet var gjort började den olidliga väntan på paketet...

I går kom det äntligen, och jag kastade mig iväg för att hämta hem mina nya älsklingar.

Och vilken tajming! Lagom till vädermässigt bästa trädgårdshelgen på länge.

Ett paket fullt av trädgårdsglädje!

När jag räknat bort hälften av bonuskrokusarna, som Helena ska ha, blev det 134 lökar.

Oj! Bäst att börja plantera, då. :D

Vintergäcken var först ner i backen, tätt följd av Thalia.

Sen tänkte jag peta ner tre hundtandsliljor i rhododendronplanteringen,

då jag läst att de gör sig jättebra som underplantering just vid rhododendron.

Jag förberedde genom att ta bort lite lupiner som hemsöker den rabatten.

Vanligen fuskar jag genom att bara slita bort bladen,

men nu tänkte jag vara ordentlig och drog upp rötterna också.

Lupiner har som en pålrot, det påminner mycket om morötter, faktiskt.

De små har samma storlek som mina ynkliga morötter fick i år,

och de är riktigt lätta att få upp ur den förhållandevis luckra jorden i rhododendronplanteringen.

Men så stötte jag på ett monster.

En av de där små lupinplantorna visade sig ha oproportionerligt stor rot.

Och så en till. Och en till...

Ni ser hur oskyldiga de ser ut ovan jord, och så lurar ett monster under ytan!

Lömska lupiner, minst sagt!

Det slutade med att jag grävde om nästan hela planteringen med en grep.

Några av rhododendronrötterna fick sig nog en omgång,

och jag hoppas att min klematis finns kvar till våren,

men nu är det inte såå många lupiner kvar.

Liljorna kom i jorden till slut, men efter det tog det stopp.

Jo, stora tjejen petade ner några krokusar också,

men på det stora hela har jag ett sjuttiotal lökar kvar till i morgon.

Eftersom min mage krånglat ett tag höll jag tummarna för att den skulle hålla för lite grävning.

Det gjorde den, men musklerna!

Efter bara några spadtag darrade flera av dem! Läskigt!

Måste nog börja träna på något sätt...

Dessutom

-satte jag vitlök igår.

-smakade Signe Tillisch-äpplet alldeles gudomligt. =)

-har jag massor av uppslag för nya inlägg. Håll utkik!

Det börjar verka höst

Mitt kurilierkörsbär 'Ruby' börjar anta en härligt höstig färg

där den sitter i entrérabatten.

Grannen i rabatten, Malus 'Red Sentinel' ståtar med röda äpplen,

som gärna lockar min bärtokiga tvååring till självplock.

I den vita buskrabatten strax intill har det också smugit in lite höstfärger.

Det är gillenian som rodnar så vackert.

Kärleksörten bjuder också på starka färger.

Liksom astern, som var en motvillig fotomodell i den hårda vinden.

Vinden sliter även i Miscanthusgräset 'Kleine Fontäne'...

...och 'Signe Tillisch' har fått lämna ifrån sig ett av sina äpplen

på grund av densamma.

Men min rostiga fjäril sitter stadigt på sin pinne

sekundmetrarna till trots.

Jag kan alltså konstatera att hösten har kommit till min trädgård också.

Dessutom

-väntar jag ivrigt på lökleverans från odla.nu.

-ser jag fram emot Hannu Sarenströms föredrag i oktober.

-hoppas jag att min onda mage ska tillåta lite grävarbete i helgen.

Lånad kamera

Jag har lekt med sambons systemkamera.

Lite ovan är jag allt, men så roligt det är att kunna ställa in fokus alldeles själv!

Här är det rosen Katarina Zeimet som poserar.

Fokus på det jag vill, och suddigt i bakgrunden.

Tyvärr syns grannens tak fortfarande bakom fackelblomstret,

men inte lika mycket som vanligt.

Stora tjejens sexårspresent har burit frukt två gånger i år.

Först på fjolårsskotten, men nu på årets skott.

Kommer det att bli några hallon nästa år???

Någon som vet?

Sköldpaddsörten har inte kommit så bra i år.

Den vita är utkonkurrerad av ett lammöra som jag redan rensat bort,

men den rosa hade visst bara gömt sig under schersminen.

Till sist en bild på djurlivet i min trädgård.

Krolliljans frökapsel agerar helikopterplatta åt en nyckelpiga.

Sista versen

Nu har den sista dagliljan blommat över för det här året.

Det blev 'Cool It' som höll ut längst,

i vita rabatten på framsidan.

Idag har jag jobbat hårt med nästa års dagliljeprakt.

Jag har grävt bort nästan allt gräs där min nya dagliljerabatt är tänkt att ta plats.

Jag hoppas att min sambo snart ska hjälpa mig att få hem jord,

så att nästa steg i projektet kan ta vid.

Tills vidare får jag jobba på papper.

Planera.

Höga-låga, mörka-ljusa, blandat eller större "sjok"...

Fienden anas vid horisonten

Min trädgård är än så länge förskonad från fientlig ockupation,

men för varje år närmar de sig mer och mer.

Jag har länge fått lov att kryssa mellan dem på väg till och från mitt rike.

Efter flera års träning har jag äntligen lärt mig att

styra min svarta springare (läs bil) mot fiendetrupperna utan att få kväljningar,

men obeväpnad och till fots lever jag ännu efter devisen "bättre fly än illa fäkta".

Måste nog öva markstrid.

I år har jag sett dem på andra sidan vallgraven, och jag anar att de redan nästa år har forcerat den...

Får börja försåtsminera gränsområdet med snigelgift!

Äppelskörd

Idag fick min sambo äntligen smaka de fantastiska Röd Melba-äpplena.

Som han har längtat!

Nu är vi i alla fall tre dagar in i september,

färgen är intensivt röd

och ett av äpplena hade ramlat ner av sig självt.

Alla tecken tyder på att det är dags att skörda. =)

Äpplet som fallit blev efterrätt

(när jag skurit bort det stötta),

och det var himmelskt gott.

Vi skar bitar av det rödstrimmiga fruktköttet och njöt.

Ytterligare tre äpplen plockades ner

(två lite blekare lämnades på grenen),

och för första gången i mitt liv kunde jag bjuda på alldeles egen äppelpaj.

Det var min bror och brorson som fick äran att uppleva detta stora ögonblick.

Vi har också plockat upp de sista potatisarna.

De hade blivit lite skorviga av sin långa väntan på skörd,

men de var klart ätbara.

I morgon blir det nog stekt potatis av resterna.

Jag älskar att skörda ätbart i min trädgård!