Ut och njut i april!

Jag lånar ju mina månadsbilder från min underbara familjekalender

med bilder av Judith Glover.

Aprilbilden tolkar jag som en uppmaning i stil med min egen 

när jag var med i tidningen för ett tag sedan.

(Se här.)

Ut och njut!

Hon sitter där och gungar i solskenet,

nyss har hon plockat vackra irisar i en korg.

Växthuset är sopat och redo för njutbara stunder.

Till och med fågeln njuter vid sitt fågelbad.

Jag har verkligen njutit i min trädgård nu i april,

men inte så lättjefullt som på bilden...

Jag har njutit av hårt arbete i trädgården.

Jag har grävt gropar och skyddsbarriärer ;-)

både i härligt trädgårdsväder och i ruskdito med snöglopp.

Huvudsaken är att det känns bra, eller hur?!

Hur har ni njutit i trädgården i april?

Vilken trädgårdshelg!

Långhelg i slutet av april, vilken underbar idé!

Särskilt som våren äntligen bestämt sig för att komma igång
med både solsken och värme!

Det är lite frustrerande att tre dagar måste ägnas åt annat än trädgård,
men eftersom jag tjuvstartade i fredags
och var supereffektiv idag, känns det ändå helt okej.

En massa småprojekt har betats av,
och ett stort har inletts så smått.

Om vädergudarna låter marken torka upp
kommer nästa helg att ägnas åt att eliminera ett av våra fulhörn,
så nu måste allt skräp vi lagrat där flyttas.
Min del av arbetet var att flytta komposten,
och det blev en bonus jag inte räknat med.

En första jordleverans till dagliljekullen!

Prima, nysållad kompostjord.

Det blir knappast bättre än så.

I morgon är det bakning på schemat, och på tisdag har vi sjuårskalas.
Men jag blir inte helt utan trädgård ändå:
Födelsedagsbarnet har önskat sig både körsbärsträd och blåbärsbuskar.
Mammas flicka!

Trädgårdsterapi och ogräsmeditation

Jag brukar ofta använda mig av uttrycket trädgårdsterapi,

och jag vet att det även från professionellt håll är ett vedertaget begrepp.

Man mår helt enkelt bra av att hålla på med trädgård!

För min del är det ibland av det lugna harmoniska slaget, 

men lika ofta får musklerna arbeta hårt medan sinnet kopplar av.

Idag låg jag på knä och rensade kopiösa mängder rotogräs 

i en gammal plantering som ska bli som ny, är det tänkt.

Efter ett tag började tankarna vandra, 

fingrarna klarar uppdraget utan någon större sinnesnärvaro.

Jag slogs av att något så negativt laddat som ogräs och ogräsrensning

kan vara så positivt på ett helt annat plan.

Att slitgörat som mången gräsmatteförespråkare hävdar att de vill slippa

är det som får mig att må bra just idag.

Undrar om ogräsrensarskräcken och lättsköttvurmen 

har sitt ursprung i nutidens stressade samhällsklimat?

"Det får inte ta tid."

Men det är tiden som behövs.

Tid att filosofera och meditera.

Jag hittar tiden mitt bland ogräset. =)

Sen blir ju också resultatet en extra bonus.

Tillfredsställelsen över en ogräsfri plantering

kommer att ge mig sinnesfrid framöver. 

Och när ogräset kommer tillbaka får jag ett nytt tillfälle att meditera.

Återbruk

En väldigt stor trädgårdstrend verkar vara återbruk.

Jag tycker att man ser det överallt, 

och det går inte att komma ifrån att det är en mycket god idé.

Ekonomiskt och miljövänligt i ett och samma paket.

Nu tänkte jag visa mitt eget lilla återbruksprojekt.

Stora tjejen hade en liten sandlåda när hon var liten,

men när barnen blev två tyckte vi att den blev för trång.

En ny och större byggdes (av överblivet virke från altanbygget)

och den gamla lades på skräphögen.

Nu har jag fiskat upp den därifrån för ett nytt ärofyllt uppdrag i trädgården.

Locket skruvas bort, så att det bara återstår en ram.

I botten placeras gamla jordsäckar, som jag sprättat upp.

I ramen fyller jag sedan på med jord

och vips har jag någonstans att plantera udda växter,

som inte har hittat sin plats i rabatterna än.

Tidigare har jag haft dem i en av mina rabatter,

men det är inte så roligt att ha ett plottrigt gytter på bästa platsen.

Första hyresgästerna blev mina bolltistlar,
som fick lämna plats medan jag rensar deras pinsamt ogräsbemängda växtplats.
För att få bort alla kirskål- och kvickrötter
fick jag göra två ruggar till nio.
Så det kan bli...

När de fått komma tillbaka ska jag börja flytta om växter
och se till att jag blir nöjd!

Dessutom
-kanske någon  undrar var jag fått jorden ifrån?!

Räddningen heter 5 för 100 kr! Två dagar i rad...
=)

Äntligen vår?

Idag när jag åkte hem från jobbet slogs jag av att det var ett speciellt ljus.

Himlen ovanför mig var mulen, men lite längre bort över fältet...

Det drog ögonen till sig, lyfte mitt humör en aning och fascinerade.

Sen slog det mig:

Det var solen som lyste där borta!

Magnolia Stellata

Väl hemma tog jag täta rundor i trädgården,

före kaffet, efter kaffet, medan maten stod på spisen, efter maten...

Och när det var dags för eftermiddagskaffe satte jag mig ute.

Äntligen kaffe ute!

Jo, visst har jag suttit ute förut i år, men inte i april.

Den våren som var i mars är preskriberad nu, så det räknas inte längre!

Solen inbjuder till ett helt annat slags trädgårderande än mulet eller regnigt väder gör.

Det blir lite njutningsfullt pillande med småsaker.

Jag flyttade om några gullvivor i entréplanteringen,

ryckte några ogräs här och lite gamla perennrester där.

Jag lade jord över ett par kaprifolgrenar, så att de ska få rötter.

Det tyngsta jag gjorde var att köra upp ett par jordsäckar till min hörna med pirran.

När det regnar eller är mulet och lite kyligt blir det rejäla tag i stället.

"Ska jag ändå vara ute kan jag ta i ordentligt", liksom.

Då gräver jag så att jag har lera upp till knäna,

jag släpar buskar över gräsmattan och tar i av alla krafter.

Som om inte dagen var bra nog som det var,

avslutade jag den med en biltur på drygt två mil enkel resa till Alberga

för att lyssna på underbara Hannu Sarenströms föredrag.

Hannu, Helena och jag i Hannus trädgård 2009.
(Ja, jag var gravid då.)

Helena och jag representerade Trädgårdsföreningen Acchleja i kväll,

och så fort vi klev in genom dörren blev kvällen värd allt besvär,

eftersom vi möttes av varsin kram av huvudpersonen själv!

Föredraget var visserligen till stor del likt det vi lyssnade till i höstas,

när Hannu gästade FöreningenTRIM - Trädgårdar i Mälardalen,

men ändå något bättre.

Det är lättare att ta till sig andra gången, 

och huvudet surrar av idéer för nya planteringar.

Igen.

Ja, sen blev det ju en biltur hem, förstås,

och ett litet stopp hemma hos Helena.

Jag fick tre små daggkåpeplantor av henne,
och så stod vi vid hennes vårplantering och filosoferade ett tag.
Alltid lika givande!

Dessutom
-tipsar vi om utflyktsmål för trädgårdsintresserade med barn
på Acchlejabloggen. 

Nu börjar jag vänta på jorden...

Sedan jag började med min att göra-lista 

har det gått så snabbt och bra med allt i trädgården!

Massor av projekt är avklarade, och jag känner mig så duktig!

Näst på tur står de lite mer jordkrävande projekten.

Plantering på dagliljekullen,

mellanlandningsplats för växter som inte har plats i rabatt än,

påfyllning lite varstans...

Ja, ni fattar! =)

Då måste vi alltså ta tag i det där med jord.

Sambon har sagt stopp när det gäller lastbilslass med jord,

i alla fall om det ska tippas på framsidan av huset,

och baksidan... ja, den är lite oåtkomlig...

Alltså blir det släpkärra.

Svågern vidtalades för rattning av ekipaget,

eftersom det ska precisionsbackas uppför en backe...

Han erbjöd sig visst att hjälpa till att köra ut jorden till rätt ställen också,

en mycket bra svåger jag har! =)

Nästa steg är att kolla med jordföretaget,

och det skulle gå väldigt bra att hämta jord med släpkärra,

men jorden är för blöt just nu...

Om ett par veckor skulle det nog kunna funka, sa de.

Ett par veckor???

Ska jag vänta ett par veckor innan jag får hem jord???

Vad ska jag göra under tiden, då?

Suck!

Det spritter i mitt trädgårdsjag!

Jag är verkligen som en kalv på grönbete just nu!

Trädgården har vaknat och jag med den.

Jag vill ut, ut, ut och göra precis allt precis nu!
Även om det regnar snöblandat...

Resultatet blir att jag gör lite här och lite där,

hoppar fram och tillbaka, pysslar med allt,

och sedan står en massa oavslutade projekt och väntar på mig.

Då känns det plötsligt inte lika bra längre,

men snart är jag ute och kommer på ett nytt projekt att börja med.

Till slut inser jag att det inte håller.

Jag måste strukturera mig,

men fasar för att det kommer att kännas som ett tvång,

att jag kommer att tröttna och att ingenting blir gjort...

Jag sätter mig ner med min lilla blommiga bok,

där jag skriver ner allt som har med trädgård att göra,

och så gör jag en lååång lista på allt jag har påbörjat.

Sen fyller jag på med sånt jag har tänkt börja med.

Och till slut skriver jag dit sånt som jag kommer på medan jag skriver.

Jag tittar på listan och funderar på vad jag ska göra först,

väljer det som har väntat längst på att bli färdigt och sätter igång.

När jag behöver ett avbrott tittar jag på listan igen,

för att se om det finns något litet projekt att göra emellan,

och så gör jag det.

Sen kommer det mest fantastiska av alltihop:

Strykandet!

När det där lilla projektet är klart kan jag stryka det från min lista,

och det känns så fantastiskt bra att det spritter i mig igen.

Det var inte alls trist att strukturera sig!

Jag blir ju klar! Hurra!

Nu har jag klarat av sju punkter på min lista,

både större och mindre projekt.

Ett par nya har tillkommit, men det gör ingenting!