Stugan försvinner

Vår sommarstuga på 30 m² skulle enligt planen flyttas till ett hörn av tomten när vi byggde nytt, men någonstans längs vägen kom min far fram till att det aldrig skulle hålla. Vi var inte jättesugna på att riva och sortera och allt vad det nu var som skulle krävas av oss enligt kommunens hemsida, så vi satte in en annons i den lokala tidningen: ”Ni får den om ni hämtar den”

Vi fick omedelbar respons, och den som ringde först fick äran att hämta den. Och det gjorde han.

Bit...

...för bit.

Vi var väl lite förbryllade över hans tillvägagångsätt, men det funkade ju. =)

Så var tomten plötsligt redo för husbygget.

Förutom att jag måste rädda växterna, förstås.

Fortsättning följer.

Björkarna

På framsidan av sommarstugan som stod på tomten när vi köpte den fanns ett flertal björkar.

Jag älskade att ligga på rygg i hammocken i den lätta skuggan och se björkarna spela mot den klarblå himlen. Jag älskade det så till den milda grad att jag bestämde att björkarna skulle vara kvar även när vi byggt huset, trots att det skulle tvinga oss att ”tänka utanför lådan” för att lyckas få in huset på tomten.

Första hösten föll den första björken efter ett kraftigare blåsväder. =(

Den föll inte långt, utan lutade sig bara lite snyggt mot en av grannarnas björkar, men eftersom den uppenbart hade gått av fick vi lov att ta ner den. Det blev lite trixigt att få den att ramla in på vår gräsmatta istället för grannens, och det utan att hamna på staketet, men med några avancerade uträkningar och kraftiga rep gick det att ordna.

Den var rutten inuti, så det var inget under att den gett med sig. Tur i oturen var att det var en av de björkar som syns till höger i bild, som bidrog minst till den härliga skuggan.

Så i januari 2005 kom Gudrun. Våra två favoritbjörkar, som skapade en portal över stigen upp mot stugan, och som stod precis rätt till för att skugga, hade inget att sätta emot.

(Bilden är tagen i mars, om någon förundras över vårt fina januariväder...)

Gudrun hade visst ändå ett gott öga till oss, för hon lade dem över gräsmattan, och skonade på så sätt alla vitala delar. En av grenarna hade tryckts ner flera decimeter i jorden, så det var ett rejält tryck när de föll.
 Undrar just hur stugan skulle ha sett ut...

Eftersom det visade sig att även dessa två var genomruttna valde vi att ta ner de kvarvarande björkarna, för att inte någon av dem skulle få för sig att rasa på vårt nybyggda hus någon gång i framtiden.

Ursprunget

Någon gång i framtiden hoppas jag att min trädgård kommer att vara den lummiga oas jag drömmer om, men den är inte där än. Den är på uppväxt, jag har fortfarande lite för mycket gräsmatteytor, lite för få konstruktioner och för få träd.

Det är alltså till den målbilden jag är på väg, men var kommer jag ifrån?

Jo, från en gul och brun sommarstuga med 1500 m² skogstomt och igenväxt trädgårdstomt.

Vi köpte tomten för att någon gång kunna bygga hus på den, men till dess valde vi att nyttja den för sommarstugan.

Där fanns en förvuxen schersmin med någon enstaka gren av blommor, en förtvinad vit syren med massor av rotskott, ett par klena pioner, en plymspirea och på baksidan fanns den imponerande rododendronbusken som jag skrivit om tidigare. Dessutom gjorde jag min första bekantskap med dagliljor, eftersom det fanns några sådana också. Och lupiner. Ett helt hav av lupiner.

Vi fick börja med att röja en del, och gjorde ett par överraskande upptäckter.

Mitt i ”ruffen”, för att slänga sig med lite golfuttryck, hittade vi en övervuxen plattsättning. Alldeles intill växte en gran av inte alltför ringa mått, och den platsen kallade vi skämtsamt för vår granberså.

På baksidan upptäckte vi att mossmattan inte var en misslyckad gräsmatta, utan en misslyckad grusplan. Då kan ni tänka er mängden mossa...

På framsidan erbjöd björkarna en behaglig skugga, och att ligga i den rostiga hammocken och blicka upp mot en klarblå himmel som skymtar fram mellan björklöven som rör sig behagligt i vinden fick mig att fatta ett beslut. Björkarna skulle vara kvar. Det skulle kanske bli svårt att få in huset mellan dem, men så fick det bli.

Min första trädgårdsansträngning blev blomlådorna som placerades under fönstren. Jag är fortfarande kär i tvillingsporren!

Vååår!

Nu har det verkligen börjat! Det sprutar upp växtlighet ur marken. =)

Härliga vårstjärnor på gång i entréplanteringen.

Även Tulipa tarda kommer starkt i den rabatten, men än så länge har jag bara sett bladen.

Tittar man riktigt noga kan man se zebraränderna längst upp. Då vet man att det är irisen 'Katharine Hodgkin' som snart tänker slå ut sin vackra blomma även i min rabatt.

På gräsmattan på nedre plan, närmast grannen, upptäckte jag att hennes tusenskönor inte bara smitit in på min sida =), utan även börjat blomma! Tyvärr blev det ingen bild...

En titt på syrenhäcken avslöjar dels att rådjuren varit framme under vintern och toppat mina älsklingar, men även att häcken kommer att bli grön i år också. Frågan är om den tänker växa något i år. Eller blomma...

Vårpromenad

Den här skönheten träffade jag idag när jag var på promenad med barnen.

Det är så skönt att ha någon som drar med en ut när man inte orkar av sig själv,

annars hade jag ju missat detta!

Klippa banden

Idag har jag ägnat mig åt att rensa lite i rabatterna.

Jag klippte ner gamla blomställningar och skapade förutsättningar för en nystart när tiden är inne.

Inget att spara på!

Och visst finns det nytt på gång där längst ner i marknivå.

Dagliljorna är uppe nästan mangrant, och kärleksörten har sina knubbiga små knoppar mitt bland det gamla. Runt pionernas gamla fötter finns små röda knoppar och astern kommer också fint. Våren är verkligen på gång, och det känns bra att klippa bort förra årets uttjänta växter!

När jag kom till perennerna i rododendronplanteringen kom jag att titta lite närmare på mina sorgliga buskar.

 När vi köpte tomten 2004 möttes vi av ett praktexemplar till rododendron, översållat av lila blommor.

Vi fick lov att flytta på busken, som visade sig vara två buskar, när huset skulle byggas året efter, och den blev dessvärre ganska misshandlad under flytten... Från slutet av juni till början av september stod den i ett bortglömt och ganska fuktigt hörn av trädgården. Det gillade den inte. =(

2007 köpte jag en kompis till min fortfarande ganska medtagna rododendron.

En klematis som skulle få klättra upp i grenverket och bidra med lite grönska eftersom det inte fanns så många blad på buskarna längre. Första spadtaget resulterade i en grop fylld av vatten.

Klematisen, 'Betty Corning', fick snabbt en ny plats, och en krisplan fick utarbetas.

Att ha rododendronbuskarna stående i vatten var inget alternativ, så i september hjälpte min bror mig att gräva upp dem, grunda med grus och bygga en upphöjd plantering med torvblock.

Det gick åt många säckar surjord för att fylla upp, men jag tyckte nog att jag var skyldig den det.

2008 började jag beskära busken för att kanske kunna få igång den. Jag ville spara så mycket jag kunde av de knotiga grenarna, som jag tyckte gav busken karaktär.

Jag började med den ena busken för att se om det funkade, och visst bröt det lite nytt, men fortfarande, drygt två år senare har det inte blivit någon större förbättring. Den andra halvan står ännu oklippt, och idag, när jag var uppfylld av den sköna känslan att klippa bort gamla uttjänta växtdelar, bestämde jag mig för att:

i år ska jag klippa ner den rejält. Hela busken. 30 centimeter över backen. Så det så!

Längst ner har det redan kommit nytt och fräscht på båda buskarna, så den borde kunna bli tät och fin igen, någon gång. Det är dags att sluta vara så sentimental!

När jag ändå är på gång har jag bestämt mig för att klippa ett annat gammalt band.

Jag lämnar min blogg på trädgårdsblogg.se och fortsätter trädgårdsblogga här.

Det svider lite i hjärtat, för jag har verkligen trivts med den bloggen och med trädgårdsblogg.se, men att beslutet kom idag beror på att jag nu inser att jag har bloggen kvar av sentimentala skäl,

och inte för att jag är nöjd.

Så välkomna hit. Nu är det på riktigt! =)

Födelsedag idag!

Idag fyller min trädgård 4 år!

Den första april 2007 planterade jag, med kvalificerad hjälp av min PTI (=Personlig TrädgårdsInspiratör) den första rabatten i trädgården.

Det är min murrundel, döpt efter att den befinner sig i den extra lilla rundel vår grävare inspirerades att skapa av all sten som kommit fram när vi grävde för grunden, och i själva planerandet av tomten.

Växterna vi planterade denna vårdag var massor av dagliljor, gula och orange. Det var tre stora ruggar från PTI:s trädgård som kom till mig och fick dela upp sig en aning... Dessutom lite iris, en stormhatt, vintergröna och så några växter från min egen tomt, före husbygget, vill säga. En mängd små pionknölar/-rötter som tillbringat de senaste två åren i backar och en vattenskadad plymspirea. (Den senare klarade sig inte, och har senare ersatts av ett tjusigt gräs vid namn 'Kleine Fontäne'.)

Några månader senare såg det ut så här

Och i maj året efter.
Efter det har den blivt lite väl vildvuxen, så jag tror att jag nöjer mig där.

Men hipp hipp hurra för min trädgård idag! =)