Ut och njut i april!

Jag lånar ju mina månadsbilder från min underbara familjekalender

med bilder av Judith Glover.

Aprilbilden tolkar jag som en uppmaning i stil med min egen 

när jag var med i tidningen för ett tag sedan.

(Se här.)

Ut och njut!

Hon sitter där och gungar i solskenet,

nyss har hon plockat vackra irisar i en korg.

Växthuset är sopat och redo för njutbara stunder.

Till och med fågeln njuter vid sitt fågelbad.

Jag har verkligen njutit i min trädgård nu i april,

men inte så lättjefullt som på bilden...

Jag har njutit av hårt arbete i trädgården.

Jag har grävt gropar och skyddsbarriärer ;-)

både i härligt trädgårdsväder och i ruskdito med snöglopp.

Huvudsaken är att det känns bra, eller hur?!

Hur har ni njutit i trädgården i april?

Vilken trädgårdshelg!

Långhelg i slutet av april, vilken underbar idé!

Särskilt som våren äntligen bestämt sig för att komma igång
med både solsken och värme!

Det är lite frustrerande att tre dagar måste ägnas åt annat än trädgård,
men eftersom jag tjuvstartade i fredags
och var supereffektiv idag, känns det ändå helt okej.

En massa småprojekt har betats av,
och ett stort har inletts så smått.

Om vädergudarna låter marken torka upp
kommer nästa helg att ägnas åt att eliminera ett av våra fulhörn,
så nu måste allt skräp vi lagrat där flyttas.
Min del av arbetet var att flytta komposten,
och det blev en bonus jag inte räknat med.

En första jordleverans till dagliljekullen!

Prima, nysållad kompostjord.

Det blir knappast bättre än så.

I morgon är det bakning på schemat, och på tisdag har vi sjuårskalas.
Men jag blir inte helt utan trädgård ändå:
Födelsedagsbarnet har önskat sig både körsbärsträd och blåbärsbuskar.
Mammas flicka!

Trädgårdsterapi och ogräsmeditation

Jag brukar ofta använda mig av uttrycket trädgårdsterapi,

och jag vet att det även från professionellt håll är ett vedertaget begrepp.

Man mår helt enkelt bra av att hålla på med trädgård!

För min del är det ibland av det lugna harmoniska slaget, 

men lika ofta får musklerna arbeta hårt medan sinnet kopplar av.

Idag låg jag på knä och rensade kopiösa mängder rotogräs 

i en gammal plantering som ska bli som ny, är det tänkt.

Efter ett tag började tankarna vandra, 

fingrarna klarar uppdraget utan någon större sinnesnärvaro.

Jag slogs av att något så negativt laddat som ogräs och ogräsrensning

kan vara så positivt på ett helt annat plan.

Att slitgörat som mången gräsmatteförespråkare hävdar att de vill slippa

är det som får mig att må bra just idag.

Undrar om ogräsrensarskräcken och lättsköttvurmen 

har sitt ursprung i nutidens stressade samhällsklimat?

"Det får inte ta tid."

Men det är tiden som behövs.

Tid att filosofera och meditera.

Jag hittar tiden mitt bland ogräset. =)

Sen blir ju också resultatet en extra bonus.

Tillfredsställelsen över en ogräsfri plantering

kommer att ge mig sinnesfrid framöver. 

Och när ogräset kommer tillbaka får jag ett nytt tillfälle att meditera.

Återbruk

En väldigt stor trädgårdstrend verkar vara återbruk.

Jag tycker att man ser det överallt, 

och det går inte att komma ifrån att det är en mycket god idé.

Ekonomiskt och miljövänligt i ett och samma paket.

Nu tänkte jag visa mitt eget lilla återbruksprojekt.

Stora tjejen hade en liten sandlåda när hon var liten,

men när barnen blev två tyckte vi att den blev för trång.

En ny och större byggdes (av överblivet virke från altanbygget)

och den gamla lades på skräphögen.

Nu har jag fiskat upp den därifrån för ett nytt ärofyllt uppdrag i trädgården.

Locket skruvas bort, så att det bara återstår en ram.

I botten placeras gamla jordsäckar, som jag sprättat upp.

I ramen fyller jag sedan på med jord

och vips har jag någonstans att plantera udda växter,

som inte har hittat sin plats i rabatterna än.

Tidigare har jag haft dem i en av mina rabatter,

men det är inte så roligt att ha ett plottrigt gytter på bästa platsen.

Första hyresgästerna blev mina bolltistlar,
som fick lämna plats medan jag rensar deras pinsamt ogräsbemängda växtplats.
För att få bort alla kirskål- och kvickrötter
fick jag göra två ruggar till nio.
Så det kan bli...

När de fått komma tillbaka ska jag börja flytta om växter
och se till att jag blir nöjd!

Dessutom
-kanske någon  undrar var jag fått jorden ifrån?!

Räddningen heter 5 för 100 kr! Två dagar i rad...
=)

Äntligen vår?

Idag när jag åkte hem från jobbet slogs jag av att det var ett speciellt ljus.

Himlen ovanför mig var mulen, men lite längre bort över fältet...

Det drog ögonen till sig, lyfte mitt humör en aning och fascinerade.

Sen slog det mig:

Det var solen som lyste där borta!

Magnolia Stellata

Väl hemma tog jag täta rundor i trädgården,

före kaffet, efter kaffet, medan maten stod på spisen, efter maten...

Och när det var dags för eftermiddagskaffe satte jag mig ute.

Äntligen kaffe ute!

Jo, visst har jag suttit ute förut i år, men inte i april.

Den våren som var i mars är preskriberad nu, så det räknas inte längre!

Solen inbjuder till ett helt annat slags trädgårderande än mulet eller regnigt väder gör.

Det blir lite njutningsfullt pillande med småsaker.

Jag flyttade om några gullvivor i entréplanteringen,

ryckte några ogräs här och lite gamla perennrester där.

Jag lade jord över ett par kaprifolgrenar, så att de ska få rötter.

Det tyngsta jag gjorde var att köra upp ett par jordsäckar till min hörna med pirran.

När det regnar eller är mulet och lite kyligt blir det rejäla tag i stället.

"Ska jag ändå vara ute kan jag ta i ordentligt", liksom.

Då gräver jag så att jag har lera upp till knäna,

jag släpar buskar över gräsmattan och tar i av alla krafter.

Som om inte dagen var bra nog som det var,

avslutade jag den med en biltur på drygt två mil enkel resa till Alberga

för att lyssna på underbara Hannu Sarenströms föredrag.

Hannu, Helena och jag i Hannus trädgård 2009.
(Ja, jag var gravid då.)

Helena och jag representerade Trädgårdsföreningen Acchleja i kväll,

och så fort vi klev in genom dörren blev kvällen värd allt besvär,

eftersom vi möttes av varsin kram av huvudpersonen själv!

Föredraget var visserligen till stor del likt det vi lyssnade till i höstas,

när Hannu gästade FöreningenTRIM - Trädgårdar i Mälardalen,

men ändå något bättre.

Det är lättare att ta till sig andra gången, 

och huvudet surrar av idéer för nya planteringar.

Igen.

Ja, sen blev det ju en biltur hem, förstås,

och ett litet stopp hemma hos Helena.

Jag fick tre små daggkåpeplantor av henne,
och så stod vi vid hennes vårplantering och filosoferade ett tag.
Alltid lika givande!

Dessutom
-tipsar vi om utflyktsmål för trädgårdsintresserade med barn
på Acchlejabloggen. 

Nu börjar jag vänta på jorden...

Sedan jag började med min att göra-lista 

har det gått så snabbt och bra med allt i trädgården!

Massor av projekt är avklarade, och jag känner mig så duktig!

Näst på tur står de lite mer jordkrävande projekten.

Plantering på dagliljekullen,

mellanlandningsplats för växter som inte har plats i rabatt än,

påfyllning lite varstans...

Ja, ni fattar! =)

Då måste vi alltså ta tag i det där med jord.

Sambon har sagt stopp när det gäller lastbilslass med jord,

i alla fall om det ska tippas på framsidan av huset,

och baksidan... ja, den är lite oåtkomlig...

Alltså blir det släpkärra.

Svågern vidtalades för rattning av ekipaget,

eftersom det ska precisionsbackas uppför en backe...

Han erbjöd sig visst att hjälpa till att köra ut jorden till rätt ställen också,

en mycket bra svåger jag har! =)

Nästa steg är att kolla med jordföretaget,

och det skulle gå väldigt bra att hämta jord med släpkärra,

men jorden är för blöt just nu...

Om ett par veckor skulle det nog kunna funka, sa de.

Ett par veckor???

Ska jag vänta ett par veckor innan jag får hem jord???

Vad ska jag göra under tiden, då?

Suck!

Det spritter i mitt trädgårdsjag!

Jag är verkligen som en kalv på grönbete just nu!

Trädgården har vaknat och jag med den.

Jag vill ut, ut, ut och göra precis allt precis nu!
Även om det regnar snöblandat...

Resultatet blir att jag gör lite här och lite där,

hoppar fram och tillbaka, pysslar med allt,

och sedan står en massa oavslutade projekt och väntar på mig.

Då känns det plötsligt inte lika bra längre,

men snart är jag ute och kommer på ett nytt projekt att börja med.

Till slut inser jag att det inte håller.

Jag måste strukturera mig,

men fasar för att det kommer att kännas som ett tvång,

att jag kommer att tröttna och att ingenting blir gjort...

Jag sätter mig ner med min lilla blommiga bok,

där jag skriver ner allt som har med trädgård att göra,

och så gör jag en lååång lista på allt jag har påbörjat.

Sen fyller jag på med sånt jag har tänkt börja med.

Och till slut skriver jag dit sånt som jag kommer på medan jag skriver.

Jag tittar på listan och funderar på vad jag ska göra först,

väljer det som har väntat längst på att bli färdigt och sätter igång.

När jag behöver ett avbrott tittar jag på listan igen,

för att se om det finns något litet projekt att göra emellan,

och så gör jag det.

Sen kommer det mest fantastiska av alltihop:

Strykandet!

När det där lilla projektet är klart kan jag stryka det från min lista,

och det känns så fantastiskt bra att det spritter i mig igen.

Det var inte alls trist att strukturera sig!

Jag blir ju klar! Hurra!

Nu har jag klarat av sju punkter på min lista,

både större och mindre projekt.

Ett par nya har tillkommit, men det gör ingenting!

Jag har INTE grävt en rabatt idag.

Jag har verkligen inte grävt någon rabatt idag.

Det kanske ser så ut, men det har jag inte.

Varför skulle jag göra det?

Vi behöver ju ingen rabatt där.

Och faktiskt ska vi inte ha fler rabatter än vi orkar ta hand om,

så det säger ju sig självt att jag inte grävde en rabatt idag!

Det jag grävde var en skyddsbarriär.

Av ren omtanke om min sambo, som klipper allt vårt gräs.

Tänk er själva att ni ska klippa gräsmattan.

I ett hörn av trädgården står plötsligt två rosbuskar med elaka taggar,

och du måste klippa gräset, inte bara runt dem,

utan även mellan dem!

Klart att man behöver en skyddsbarriär!

Martin Frobisher bor inte i en rabatt.

Tänk er nu istället att ni har två rosbuskar i ett hörn av trädgården,

och att det är en liten remsa gräs mellan dem.

Tänk er sedan att er sambo drar igång en ilsket rytande gräsklippare

och siktar rakt mot era rosbuskar.

Minst en gång i veckan.

Varje vecka.

Hela sommaren.

Klart att man behöver en skyddsbarriär!

Men nu när jag tittar på min skyddsbarriär

som inte är en rabatt,

och som jag grävde av ren omtanke om min sambo,

ser jag ju att den ser väldigt trist ut.

Man skulle kunna plantera något i den för att höja estetiken en aning.

Menja bor inte heller i en rabatt.

Ja, inte som en rabatt eller så,

för det ska vi ju inte ha,

bara några nävor eller nåt...

Och kanske några vårlökar.

Och så skulle man ju kunna flytta dit den där rosen 

som står så illa till på ett annat ställe.

Och kanske sätta ett litet rotskott av en ros som Helena pratat om...

När man ändå har en skyddsbarriär, alltså.

Det är ju bara att utöka den lite då.

Av ren omtanke om min sambo, så klart!

För jag har verkligen inte grävt någon rabatt idag!

Mer från mässan

Vi pratade lite i bilen på väg hemåt,

om vad som var trenden på årets mässa.

Vi tyckte nog inte att det fanns någon tydlig trend,

det såg ut ungefär som tidigare år,

men jag vet vad som var min egen trend på årets mässa i alla fall!

Var jag än gick fastnade ögonen på väggar av olika slag.

Anledningen är förstås min önskan om fler väggar i trädgården,

jag som har salar snarare än rum...

Alla bilder blev inte så bra som jag önskat, men de får vara med ändå.

Snabbt och enkelt, man behöver inte ens ansa slyt innan man flätar in det i staketet.

En lite mer ordnad variant på andra ledden.

Här med armeringsnät.

En luftig vägg av armeringsnät.

Tunna pilgrenar har fått fylla upp enstaka rutor.

Vill man inte spika kan man knyta fast pinnarna på staketet.

Till sist en tak/vägg-lösning.

Något slags vassmatta silar solen i taket, 

och säckväv agerar vägg.

Dessutom
-fyndade jag julrosor på ICA igår.
19.90 /st, det är klart att jag köpte de två som fanns kvar!!!

Reportage i tidningen

Igår fick EskilstunaKurirens läsare trädgårdstips i helgbilagan Evelina.

Och vem var det som tipsade då?

Jo, en trevlig liten filur som kallar sig Acchleja-Carro!

Vi fick en förfrågan om någon av oss Acchlejor ville ställa upp och trädgårdstipsa,

och eftersom jag är så mycket modigare än de andra blev det jag. ;-)

(Men jag får väl erkänna att både Petra och Helena har varit med tidigare)

Så för snart en månad sen, då när våren var som mest fantastisk,

fick jag besök i min trädgård av en reporter och en fotograf.

Här har jag skrivit om piffet inför besöket.

Vi pratade om mina tips för tidig vår i trädgården,

om trädgårdsföreningen Acchleja

och om alla mina projekt för säsongen.

Sen slog våren tvärnit

och jag har fått vänta länge på att reportaget ska komma i tryck.

Jag har sett fram emot det (så klart)

men också våndats något otroligt!

Särskilt som jag inte riktigt kunde minnas vad jag sagt...

Men nu är det alltså ute och jag är nöjd.

Klicka på bilderna för att få upp dem lite större.

Mina fyra tips var följande:

Trädgårdsmässa

Trädgårdsföreningen Acchleja har tillbringade gårdagen på trädgårdsmässa i Älvsjö.

Redan klockan nio öppnar de sina portar, 

så vi hade bokat in avfärden 7.30.

Jag som numera knappt är talbar före åtta fick mig en rejäl utmaning på morgonen! 

Puh!

När vi kom fram, bara några minuter efter nio

satt vi kvar i bilen en stund, med kaffetermosar och finfina kakor.

Helena, som enligt traditionen står för fikabrödet vid våra mässbesök,

hade bakat härligt krispiga chokladsnittar.

Nästan som kolakakor, men med choklad. 

Mums!

Efter en stund plockade Catrin fram en liten överraskning:

"pippikakor" (chokladkakor med pärlsocker på)

som hennes dotter bakat speciellt till oss!

Det tackar man så klart inte nej till! =)

När imman på rutorna började skymma sikten ut

var det dags att äntra mässhallen.

Temat för årets mässa var
"Nya oväntade kombinationer och inspirerande kollisioner!"
och det fanns många roliga planteringskärl att inspireras av.

Den här dukningen tyckte jag var häftig!
Ser ni att stolsdynorna är av klöver?
Och rödbetssoppan kvalificerar lätt in i kategorin "raw food"!

Drottningholms slottspark bjöd på en vacker sandlåda.
Man får anta att det är en liten prinsessa som ska leka där när hon är hos mormor och morfar,
för vilket annat barn som helst skulle snart sabotera inramningen!

Jag fick med mig några saker hem också...

Mitt standardinköp på mässan är sättpotatis.

Jag tycker det är så trevligt att köpa potatis direkt av Larsvikens,

och kunna ställa frågor om sorterna och odlingen,

att jag ignorerar det faktum att samma sorter finns i likadana påsar

även på handelsträdgårdarna hemma.

Den här gången blev det min vanliga sort: Maris Peer,

samt två nya sorter, Casablanca och Vales Emerald,
då jag planerar att utöka odlingarna i år.

Dessutom
-har jag träffat en massa trevliga bloggare!
-kommer det nog lite mer om mässan framöver. Det blev många intryck!

Bingo i postlådan!

Idag blev postlådan alldeles full av trädgårdspost.

Allers Trädgård har jag prenumererat på några år nu, 

och det är alltid lika roligt när den kommer i lådan.

Allt om Trädgård kom idag för första gången.

Jag tog en trenummers-prenumeration mest för att få en sekatör,

men så klart sitter inte tidningen i vägen den heller!

Min stora tjej är hemma och kurerar sig 

efter en liten kräkupplevelse i tisdags,

och hon blev studsande glad när Bamsetidningen kom.

Med i den inplastade tidningen fanns minsann lite trädgård där med!

En påse morotsfrön!

Det har blivit en hel del annan trädgård idag också.

Solen sken i alla fall på förmiddagen, 

och med en nästan alldeles frisk sjuåring kan man så klart vara ute.

Dessutom
-ser jag alldeles extra fram emot morgondagens
besök på trädgårdsmässan!

Blöt men lycklig

Idag har det regnat hela dagen.

Små små droppar på min vindruta när jag åkte till träningen på förmiddagen,

Tätare, blötare droppar när jag var på väg hem.

Och sen blev det bara mer.

Ingen höjdare att gå ut i med andra ord.

Lättare att bara sitta inne och trädgårdssurfa,

kolla ifatt på trädgårdsprogrammen på play,

läsa lånade trädgårdsböcker

och dricka kaffe.

Men när jag hade gjort allt det 

tog jag på storstövlarna och regnjackan (som visserligen läcker som ett såll...)

och gick ut i min trädgård. 

Ändå.

Allt i enlighet med det drama jag beskrev för ett tag sedan.

På något konstigt vis lockade trädgården till nya idéer idag.

Det kliade i fingrarna att plocka fram spaden 

och skala bort grässvålen runt mina rosor på "nedre plan".

De sitter mitt i gräsmattan och jag är inte så förtjust i sådana planteringar,

men vi har ingen plan för någon större rabatt där, så jag lät bli.

För tillfället.

Mme Alfred Carrière

I stället gick jag en rosrunda och kollade vilka som överlevt vintern.

Jag blev glatt överraskad, eftersom 'Mme Alfred Carrière',

som jag brukar få klippa ner nästan till backen,

i nuläget har en gren med tydliga livstecken ända upp i toppen på rostornet.

'Thisbe' och 'Pink Cluster' verkar dock se fram emot en hård klippning.

Men de brukar blomma fint ändå, så jag är inte alltför nedslagen.

De i gräsmattan ser ut att må alldeles utmärkt. =)

Vid det här laget var jag drypande våt,

och grannarna som kom hem log lite överseende när de såg mig.

Och då!

Då föll mina ögon på den stackars rufsen med överblommade

(och nedtrampade)

snödroppar som sitter farligt nära gräskanten i rabatten.

Sedan vandrade blicken till min farstukvist och gruset nedanför den.

Tillbaka till snödropperufsen...

Ett leende spred sig över mitt ansikte.

Inte just den "rufsen", men ändå...

Jag har snödroppsinspirerats av Hannu Sarenström i flera omgångar,

men mest av det här inlägget,

att öka snödroppsmängden i min trädgård.

Grindhål och trappor är lite "extra special",

och eftersom jag varken har grind eller dito hål

fokuserar jag på trappen.

Jag funderar på om snödroppar skulle kunna överleva där i gruset vid min trapp,

och komma upp "ur ingenting" sådär på våren.

Det vore underbart!

Och här hade jag alltså hittat en bortglömd 

och uppenbart felplacerad "rufs",

som bara väntar på att bli flyttad till ett nytt, spännande ställe.

Spaden åkte fram i rödaste rappet, 

jag grävde en grop

slängde ner lite jord och lite sand

satte dit lökarna

och krafsade tillbaka gruset.

Vatten (trots regnet) och nu är det bara att vänta på nästa vår!

Sen gick jag in för att torka mig.

Blöt men lycklig!