Jag har en 30 meter lång häck av bärhäggmispel som avgränsar nedre gräsmattan från såväl vägen som vår egen bilparkering. Jag har verkligen försökt sköta den enligt konstens alla regler, men det är svårt när man inte kan reglerna...
Årets uppdrag var att klippa den två gånger, vid lövsprickning och vid midsommar.
Ett par veckor efter utsatt datum började jag i alla fall.
Jag tittade, kände efter, provade lite och bestämde mig för en bra höjd.
Höfthöjd blev det.
Häcken har ju några år på nacken, så det är klart att den är högre nu.
Tanken "ja, även om det inte blir riktigt rätt så är det ju bra att det blir gjort i alla fall" gick genom mitt huvud några gånger, som en tröst när jag var osäker på vad jag gjorde.
Jag kom lite drygt halvvägs innan min grannfru lite försynt föreslog att jag skulle klippa på en mycket lägre höjd, för att få till den rätta buskigheten.
Av någon anledning försökte jag framstå som att jag visste precis vad jag gjorde, och att jag klippte på den här höjden för att jag var ute efter något annat än att få den buskig.
Självinsikten om att jag faktsikt inte har en aning var som bortblåst.
Dagen därpå fattade jag åter sekatören och började om.
Betydligt lägre denna gång.
Gör om, gör rätt!
1 kommentar:
Ja det är inte värre än så!
Blir bra det :-)
KRAM från mig!
Skicka en kommentar