Björnbär

Under ett besök på Alsta trädgårdar utanför Enköping 2007 (är det så länge sedan?)

fick jag idén om ett björnbärsstaket.

Foto: Acchleja-Helena

Det är lite svårt att urskilja, men istället för att spaljera uppåt spaljerar man i sidled, längs ett staket. Bären kommer i behändig plockhöjd, och man får en avdelare "på köpet".

Mina egna björnbär var inte så behändigt placerade i en rabatt (plock-ihop-rabatten)

i väntan på att köksträdgården skulle ta form,

och björnbärsstaketet lades till i de planerna.

Det tog ett tag att förverkliga köksträdgården,

och björnbären satt ju där de satt och var inte prioriterade i turordningen.

Förra sommaren satt de plötsligt i vägen,

när jag fick erbjudande om att gräva upp en radhusträdgård.

Snabbt som ögat fick jag gräva upp dem, vilket var lättare sagt än gjort.

På tre år i lucker rabattjord får björnbärsbuskar såväl rötter som taggar som imponerar på de flesta.

Platsen för staketet var utvald, och plantan kom i jorden.

De befintliga skotten vissnade ner, men i år har det kommit nya,

så nästa år bör vi få ett eller annat björnbär.

I helgen som gick fick vi äntligen staketpinnarna i marken också.

Med gemensamma krafter planterade sambon och jag även tre skott som kommit upp i rabatten.

De slokar betänkligt, och jag antar att vi får klippa dem som vi gjorde i fjol.

Men så här fint ser mitt staket ut just nu.

Nästa år, då ni...