Jag har en ek.
Det är mitt lilla vårdträd, för den har funnits här lika länge som min släkt.
Visserligen är jag första generationen här, men icke desto mindre... ;)
Nu känns det så självklart att den står där, en bra bit högre än jag, och erbjuder ett visst mått av skugga på soliga sommardagar.
Och på vintern är den ett litet skådespel i sig själv, med den vita snön på de bruna löven.
Men om man ser tillbaka några år är det faktiskt så att man får anstränga sig för att se den.
2005
Den syns inte ens bakom platthögarna, så liten är den.
Visserligen är jag första generationen här, men icke desto mindre... ;)
Nu känns det så självklart att den står där, en bra bit högre än jag, och erbjuder ett visst mått av skugga på soliga sommardagar.
Och på vintern är den ett litet skådespel i sig själv, med den vita snön på de bruna löven.
Men om man ser tillbaka några år är det faktiskt så att man får anstränga sig för att se den.
2005
Den syns inte ens bakom platthögarna, så liten är den.
Men vill ni se den, så varsågoda:
Tänkte att en markering kanske behövs...
2008
Fin, va? Med två toppar och allt.
Tänkte att en markering kanske behövs...
2008
Fin, va? Med två toppar och allt.
2011
Men hallå, så där ser den inte alls ut!
För igår lät jag stamma upp den en aning. (Tack pappa!)
Nu inväntar jag sommaren för att få se hur den ser ut med löv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar