Det var en gång ett kryddland...

Jag håller på och betar av mina krishärdar i trädgården.

I helgen ägnade jag mig åt kryddlandet, som är en historia för sig...

När jag anlade min köksträdgård 2008 var det en fröjd för ögat.

Ny, fin ram runt den kvadratmeter jag avdelat för ändamålet.

Små behändiga plantor av de sorter jag valt ut.

Öppen jord runt om det planterade.

På bilden syns en rugge gräslök,

pepparmynta, dragon, oregano, gurkört och citronmeliss.

I främre vänstra hörnet kan man ana tre små timjanplantor.

Sedan dess har jag kompletterat med persilja,

och rensat bort meter efter meter av pepparmyntan, men annars har det fått vara.

Och det syns!

Oj så vildvuxet det har blivit!

Gräslöken har bjudit in sin kompis utan lök, alltså gräset,

dragonen har tagit över hela kvadratmetern,

oreganon har lyckats rymma från krukan som skulle hålla den på plats,

men inte alls lika mycket som pepparmyntan, som inte ligger långt efter dragonen.

Timjan har försvunnit och citronmelissen har liksom gräslöken invaderats av gräs.

Ingen rolig syn, och inte lätt att veta var man ska börja.

Bara att ge sig in och riva...

Arbete pågår.

Många korgar och kärror blev det innan det var klart.

Mycket gräs och massor av rötter,

men även en och annan jordgubbsplanta som smitit från rutan intill.

Men titta så fint det blev! Igen...

Plantorna är lite ankomna efter den hårdhänta rensningen,

men jag känner mig trygg i förvissningen att de kommer igen.

Gräslöken får jag ersätta med en ny, för den fick inte komma tillbaka.

Oregano och pepparmynta har åter lite plats att växa på i sina krukor,

och dragonen har nu förvisats till en egen kruka.

Och min skräphög på baksidan kommer snart att dofta gott

av en blandning av dragon, oregano och pepparmynta.

Med tanke på mängden rötter som hamnade där så... Ojoj!

Dessutom

-har det härliga brittsommarvädret kommit av sig.

Nu regnar det på mina nyplanterade vänner. Gott så.

-plockade vi av de sista äpplena från trädet i går.

-återstår ännu några krishärdar, men dem tar vi en annan gång! =)

Perfekt avslutning på dagen

På grund av någon mystisk magsjuka har jag varit sjukskriven en och en halv vecka,

men idag var jag tillbaka på jobbet. Inte helt oväntat var jag rejält sliten efter en heldag.

En stark längtan ut i trädgården och de sista göromålen i mitt kostymprojekt

fick hårt motstånd av längtan till sängen.

Kampen avgjordes till slut av två faktorer :

#1 Vädret. (Sol, värme och nästan vindstilla)

#2 Det faktum att min sambo erbjöd sig att ta hand om barnen.

Det är klart att jag hamnade i trädgården! =)

Jag hann förstås inte så mycket, klockan var ju ganska mycket redan när jag kom ut,

men det är så skönt att få avsluta dagen med lite lagom hårt kroppsarbete.

På den öppna ytan som uppstod sedan jag obarmhärtigt avlägsnat lammöronen

planterade jag in några tussar av spetsmössan som växer så glatt strax intill.

Jag hoppas att de ska sprida sig lika villigt.

Jag grävde också igenom den lilla kvadratmeter jag kallar köksland

och rensade bort de envisa kvickrötterna.

Nästa steg är att sätta ner rosorna som stått i kruka på altanen för övervintring.

Dessutom

- planterade jag lökar i går kväll, så sent att jag fick lov att ha ficklampan med.

Det måste väl kvalificera sig som engagemang?

- hoppas jag att barnen ska umgås med sina morföräldrar i helgen.

Gissa vad jag tänker göra...

Det bidde ingen tummetott...

Har ni hört historien om tummetotten?

Den där en man går till skräddaren för att få en kostym uppsydd,
men för varje gång ha kommer och frågar efter sin kostym har det blivit mindre och mindre med den:
 "Det bidde ingen kostym, det bidde en kavaj", "Det bidde ingen kavaj, det bidde en väst"
och så vidare, tills skräddaren meddelar att "det bidde ingen handske, det bidde en tummetott."

Jag har haft en liknande upplevelse i min trädgård.
Fast tvärtom.

Rosen Nevada fortsätter blomma, än finns det flera knoppar kvar.

Jag hade planerat ett litet tummetott-projekt i söndags.

21 alliumlökar skulle ner i buskrabatten.

Det är inget stort projekt.

 

De första sju lökarna kom ner utan större problem,

men sedan började jag fundera på var resten skulle sitta.

Jag kom fram till att det vore tjusigt om det svävade 14 alliumbollar

mellan rosen och forsythian, ovanför mina trista lammöron.

Men då måste jag nog ta tag i ogräset som invaderat just den delen av planteringen.

Poff, så hade jag ett handsk-projekt.

Här ska 14 alliumbollar sväva, är det tänkt.

Efter ytterligare lite funderingar kom jag fram till att jag nog ska lyda ett råd jag fick för ett tag sedan av min goda cybervän trädgårdscoachen: gräv upp dem och plantera om dem.

Då kan jag ju rensa bort ogräsrötterna ordentligt och få ner lökarna samtidigt som jag planterar om.

Och så växte projektet lite till.

Skottkärran fylldes flera gånger.

Jag började gräva och rensa och snart hade jag en ansenlig hög lammöron att plantera om.

Då bestämde jag mig för att jag faktiskt inte ville ha lammöron där!

Plötsligt måste jag bestämma vad som ska ersätta dem.

En av mina bästa vänner i trädgården: grepen.

Medan jag tänker jobbar jag vidare med rensningen och passar på att rädda sköldpaddsörten, göra en avläggare på forsythian, rensa taklöken på gräs...

Tro det eller ej: jag åkte på att sy en kostym!

En av aspiranterna. Spetsmössan har visat sig trivas ypperligt i rabatten,

Behöver jag säga att lökarna ännu inte kommit ner i jorden?

Dessutom
-vill jag tipsa om Svenska trädgårdsbloggar, som genomgår ett litet ansiktslyft.
Surfa in och bli medlem, eller uppdatera ditt gamla medlemsskap.

Ovanlig tvåårspresent

Vi fick besök i helgen.

Lillan har fyllt år, och min faster och farbror som inte kunde komma när vi firade kom nu istället.

Med sig hade de även min farmor, 90 år i år,

som njöt av att komma ut till landet och sitta ute i solen en stund.

Faster och farbror satt nu inte så mycket,

eftersom deras present till tvååringen var av det lite ovanligare slaget.

De började med att bära upp en hög med brädor som sedan skruvades ihop till kvadrater.

Sedan började bygget. Små kvadrater ovanpå de stora.

Därefter kördes skottkärra efter skottkärra med jord från släpkärran nere vid vägen.

Skottkärran hade de också med sig.

Till slut hämtades en gul hink full av små jordgubbsplantor, och vips stod ett jordgubbstorn i vår trädgård.

Ovanlig? Ja, men helt rätt!

Min bärtokiga tvååring kommer att älska det där tornet nästa jordgubbssäsong!

Och ytterligare ett plus med det är att det står i lekhörnan, så att vi har lite bättre koll på henne än vi hade i år, när hon smet runt hörnet till köksträdgården.

Mossa

Jag gillar mossa.

Det är så grönt och mjukt, och det finns så många olika fina sorter.

Jag tror det är björnmossa som växer på torvblocken runt rhododendronplanteringen.

Strax intill växer den här lite plattare varianten,

som fått sällskap av lite lav.

Härligt kuddig mossa. Kuddmossa?

Stenarna i trädgården har också ett varierande utbud av mossor.

Detta skulle kunna vara husmossa, eller kanske palmmossa?

Tillbaka på torvblocken igen. Här har jag medvetet uppmuntrat mossorna,

det är så fint när blocken liksom försvinner i mossan.

Men så här vill jag nog inte att det ska se ut i rabatten...

Just det här är en lite bortglömd rabatt, så mossan har väl frodats i skuggan under ogräset.

Det här ser mycket trevligare ut, tycker jag.

Undrar om det beror på sorten?

Här växer mossan faktiskt i full sol större delen av dagen,

men den verkar trivas.

Det gör även höstanemonen, även om en bekant förfasades över mossan i rabatten.

Det skulle inte vara bra för växterna, sa hon.

Stämmer det? Någon som vet?

Till min stora glädje måste jag leta ganska länge innan jag hittar mossa i gräsmattan.

Maskrosor finns det däremot gott om...

Lökar och lömska lupiner

Jag har i år beställt lökar för första gången i mitt liv. Det var odla.nu som fick äran.

Det var verkligen jätteroligt att botanisera bland lökarna på hemsidan, och svårt att begränsa sig!

När valet var gjort började den olidliga väntan på paketet...

I går kom det äntligen, och jag kastade mig iväg för att hämta hem mina nya älsklingar.

Och vilken tajming! Lagom till vädermässigt bästa trädgårdshelgen på länge.

Ett paket fullt av trädgårdsglädje!

När jag räknat bort hälften av bonuskrokusarna, som Helena ska ha, blev det 134 lökar.

Oj! Bäst att börja plantera, då. :D

Vintergäcken var först ner i backen, tätt följd av Thalia.

Sen tänkte jag peta ner tre hundtandsliljor i rhododendronplanteringen,

då jag läst att de gör sig jättebra som underplantering just vid rhododendron.

Jag förberedde genom att ta bort lite lupiner som hemsöker den rabatten.

Vanligen fuskar jag genom att bara slita bort bladen,

men nu tänkte jag vara ordentlig och drog upp rötterna också.

Lupiner har som en pålrot, det påminner mycket om morötter, faktiskt.

De små har samma storlek som mina ynkliga morötter fick i år,

och de är riktigt lätta att få upp ur den förhållandevis luckra jorden i rhododendronplanteringen.

Men så stötte jag på ett monster.

En av de där små lupinplantorna visade sig ha oproportionerligt stor rot.

Och så en till. Och en till...

Ni ser hur oskyldiga de ser ut ovan jord, och så lurar ett monster under ytan!

Lömska lupiner, minst sagt!

Det slutade med att jag grävde om nästan hela planteringen med en grep.

Några av rhododendronrötterna fick sig nog en omgång,

och jag hoppas att min klematis finns kvar till våren,

men nu är det inte såå många lupiner kvar.

Liljorna kom i jorden till slut, men efter det tog det stopp.

Jo, stora tjejen petade ner några krokusar också,

men på det stora hela har jag ett sjuttiotal lökar kvar till i morgon.

Eftersom min mage krånglat ett tag höll jag tummarna för att den skulle hålla för lite grävning.

Det gjorde den, men musklerna!

Efter bara några spadtag darrade flera av dem! Läskigt!

Måste nog börja träna på något sätt...

Dessutom

-satte jag vitlök igår.

-smakade Signe Tillisch-äpplet alldeles gudomligt. =)

-har jag massor av uppslag för nya inlägg. Håll utkik!

Det börjar verka höst

Mitt kurilierkörsbär 'Ruby' börjar anta en härligt höstig färg

där den sitter i entrérabatten.

Grannen i rabatten, Malus 'Red Sentinel' ståtar med röda äpplen,

som gärna lockar min bärtokiga tvååring till självplock.

I den vita buskrabatten strax intill har det också smugit in lite höstfärger.

Det är gillenian som rodnar så vackert.

Kärleksörten bjuder också på starka färger.

Liksom astern, som var en motvillig fotomodell i den hårda vinden.

Vinden sliter även i Miscanthusgräset 'Kleine Fontäne'...

...och 'Signe Tillisch' har fått lämna ifrån sig ett av sina äpplen

på grund av densamma.

Men min rostiga fjäril sitter stadigt på sin pinne

sekundmetrarna till trots.

Jag kan alltså konstatera att hösten har kommit till min trädgård också.

Dessutom

-väntar jag ivrigt på lökleverans från odla.nu.

-ser jag fram emot Hannu Sarenströms föredrag i oktober.

-hoppas jag att min onda mage ska tillåta lite grävarbete i helgen.