Det doftar...

Under vårvintern bad jag min PTI (Personliga TrädgårdsInspiratör) om att få låna lite böcker.

Jag ville få en lite klarare bild av alla dessa "trädgårdsgurus" som inspirerat till en massa vackra trädgårdar,

som jag sett på bloggar och på TV.

Jag började med att plöja en tjock bok om Tasha Tudor,

och på nästan varje sida fanns det något som är typiskt för Helena. (PTI)

Snacka om att hon blev avslöjad! :D

Sen följde ett par böcker av Karin Berglund.

Helena talade om att det var så mysigt att läsa hennes böcker 

för att man kan höra hennes röst i huvudet medan man läser,

men jag som aldrig hade hört Karin prata hade mycket svårt för detta... :P

Till slut hittade jag ett radioprogram där hon berättade om sin egen trädgård,

så innan jag läste vidare lyssnade jag på henne några gånger. 

När jag sedan fortsatte att läsa kom det mycket riktigt en röst i mitt huvud,

men så förvånad jag blev när jag upptäckte att det var Viveca Lärn! :D

Nåja, i sina böcker återkom Karin ofta till blommornas dofter.

Det slog mig att jag missat en massa uppenbarligen underbara dofter

och jag lovade mig själv att jag skulle lukta på alla mina blommor i år.

Min stjärnmagnolia doftade gott,

även om min sambo inte kunde känna det.

Narcissen 'Thalia' spred sin väldoft vida omkring när hon blommade.

Syrenen som blommade för första gången i år, var ingen överraskning.

Kaprifolen är också en gammal kändisdoft som kommer mest om kvällen.

Men idag när jag kom hem var det en annan doft som hittade min näsa.

Jag gick direkt upp till min schersmin och minsann: den hade slagit ut en enda blomma.

Tänk så mycket det ska dofta när alla knopparna slagit ut!

Utan större förhoppningar gick jag också en sväng förbi min större, äldre schersminbuske.

Den har inte blommat på sju år, och innan det blommade den bara på en enda gren,

trots att den då var en bra bit över två meter hög.

Men till min stora glädje fanns det några små knoppar!

Hurra!