Win-win ... win!

Det har regnat väldigt mycket på oss den senaste tiden,

och en tanke har slagit rot i mitt sinne.

Vårt system för att ta hand om regnvatten

går ut på att stuprören leds ner i marken, 

där vattnet via ett underjordiskt nät av rör hamnar i en stenkista.

Redan från början pratade vi om att ställa en regntunna vid åtminstone ett av stuprören,

men när vi kom fram till stildiskussionen strandade förhandlingarna,

och vi har därför varit utan tunna.

Foto: Helena

Snyggaste tunnan (om du frågar mig) är det klassiska ekfatet.

Den här bilden är från Helenas trädgård. 

Hon har flera sådana och det passar jättebra där.

Tyvärr har vi inte samma stil. Lite för modernt...

Foto: min sambo

En annan variant är de här praktiska blå plasttunnorna

(som här syns tillsammans med mig själv anno 2003...).

Tyvärr smälter de inte in tillräckligt för att få godkänt hemma hos oss.

Alltså fick vi leta vidare.

I all oändlighet...

Den här försommaren har regnet öst ner över mig och min trädgård,

och när jag inte har kunnat vistas i trädgården, har jag istället läst en hel del.

Återkommande i både tidningar och bloggar har varit miljömedvetenhet när det gäller vatten.

Att använda det naturliga vattnet istället för att vattna med kranvatten.

Och i takt med att regnet fortsatte att ösa ner

växte tanken på den där regntunnan.

Den här gången bestämde jag mig för en annan approach:

Jag googlade, hittade en enkel nästan-svart tunna

och istället för att fråga vad min sambo tyckte,

berättade jag att vi behövde en sådan och att jag tänkte köpa en.

Ingen idé att öppna för diskussioner! ;-)

Nu återstår bara att ställa den på plats, så att regnet kommer till nytta.

Det kan ta tid det också...

Jag är hur som helst väldigt nöjd med mig själv.

Miljön vinner på det, det har jag ju läst om i bloggar och tidningar.

Ekonomin vinner på det, eftersom jag kan vattna med gratisvatten.

Och inte nog med det: regnvattnet ska visst vara bättre för växterna än kranvattnet.

Så vi har en win-win-win-situation här!