...och in emot land...
...hittar man mina höstrudbeckior.
De blev verkligen tokhöga i år,
och ändå har de stått emot de hårda vindarna här i blåshålet jag kallar hemma.
Nu är det frukost på altanen,
ackompanjerat av tranornas trumpeter.
Sen blir det jobb, men vad gör det när solen skiner
och vi ska gå till en av Eskilstunas vackraste parker med barnen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar