Helt galet inspirerad!

Jag var med min lilla, lilla trädgårdsförening på föreläsning med Hannu Sarenström i torsdags kväll.

En annan (lite större) trädgårdsförening på orten hade engagerat denne trädgårdsvirtuos

och vi Acchlejor var inte sena att skaffa biljetter!

Jag väntade mig en storslagen kväll, och jag blev inte det minsta besviken!

Under tre timmar (visserligen med avbrott för fika) njöt jag av en intensiv inspirationsdusch.

Jag är intresserad av språk och jag måste säga att retoriken imponerade.

Han hade mycket att säga, höll ett högt tempo och kom in på ett och annat sidospår,

men det var ändå lätt att hänga med och han kom inte av sig en enda gång.

Men det är klart...

Jag gick inte dit för retoriken.

Jag gick dit för att få

TRÄDGÅRDSINSPIRATION

Och inspirationen lät inte vänta på sig.

Jag skulle kunna göra om hela min trädgård enbart baserat på denna kväll.

Ett tema under kvällen var att använda det vackra i naturen

och översätta det till trädgårdsväxter.

"Hur kan jag skapa den här känslan i min trädgård?"

Ett annat var att planera för flera olika flor i samma rabatt.

Och hur man kan få en storslagen trädgård utan att lägga ner monstruösa summor på växter.

Dela, dela, dela.

Självklart pratade han om massor av andra saker också,

saker som kommer att prägla mitt trädgårdsliv på ett eller annat sätt framöver,

men jag kan inte sätta allt på pränt.

Efter fikapausen var det dags för

MATINSPIRATION

Jag är långt ifrån en matentusiast,

så det faktum att jag numera känner ett sug efter att ugnsbaka sejfiléer,

dela grön sparris på längden och trippla pajrecept

säger en hel del om herr Sarenströms massiva inspirationstalang.

Annars var det tankarna om vardagen kontra helgen som fastnade.

Varför bara äta riktigt gott två av sju dagar i veckan?

Och kvalitetstestet var charmigt:

Går det inte att dricka rödvin till är det trist mat.

Hmm... Jag som inte ens gillar rödvin.

Förutom allt detta bjöd kvällen på många goda skratt,

gott fika och ett skönt avbrott från vardagen

(som just nu är en väntan på att förkylningen verkligen ska bryta ut).

Kommer möjligheten tillbaka kommer jag tveklöst att närvara igen,

och så fort min plånbok meddelar att det finns ett utrymme för trädgårdsbokinköp

kommer Hannus böcker att stå först i kön.

Allihop. Matböckerna också.

Har förresten läst mellan raderna att min lilla, lilla trädgårdsförening

kanske kommer att planera in en vårlig resa till Kinnekulle...

Jag är på! :D

Alla bilder i detta inlägg är tagna under trädgårdsföreningen Acchlejas besök i Hannus trädgård 2009.

Förlåten

Tre krukor bryr jag mig inte om att göra något åt inför vintern.

Två av dem har stått på bästa uppvisningsplats hela sommaren, utan att imponera.

Kärleksörten har gåtts hårt åt av små tvååringsfingrar som nypt av blomma efter blomma.

Fänrikshjärtat som jag glömde i krukan förra hösten har helt enkelt inte kommit igång.

Den tredje, ytterligare en kärleksört, har tillbringat sommaren i skämshörnan,

då den var så trist och risig.

I höststädningens tecken har jag låtit pelargonen som stått vakt vid trappen ta ledigt,

och den måste ju ersättas på ett eller annat sätt.

Och vem fick det förtroendeuppdraget?

Jo, kärleksörten från skämshörnan.

Långt från nypandet av små fingrar har hon hämtat sig ordentligt sedan försommaren,

och nu har hon verkligen inget att skämmas för!

Dessutom

- kommer jag att tillbringa kvällen djupt nersjunken i en av stolarna i aulan

där Hannu Sarenström sprider sin klokskap. Underbart!

Jag ♥ Katharina

Man måste bara älska henne!

Rosen Katharina Zeimet.

Som blommat så rikligt hela sommaren.

Så vacker från alla vinklar.

Till och med nu,

när hon ska få flytta ur sin kruka och komma ner i jorden över vintern,

fortsätter hon att blomma lika plikttroget.

Och idag, den 17 oktober,

räknade jag till långt över hundra knoppar.

Jag hoppas att hon överlever vintern, för det här är en ros jag inte vill vara utan!

Dessutom

-bara tre dagar kvar till föreläsningen med Hannu!

Det var en gång ett kryddland...

Jag håller på och betar av mina krishärdar i trädgården.

I helgen ägnade jag mig åt kryddlandet, som är en historia för sig...

När jag anlade min köksträdgård 2008 var det en fröjd för ögat.

Ny, fin ram runt den kvadratmeter jag avdelat för ändamålet.

Små behändiga plantor av de sorter jag valt ut.

Öppen jord runt om det planterade.

På bilden syns en rugge gräslök,

pepparmynta, dragon, oregano, gurkört och citronmeliss.

I främre vänstra hörnet kan man ana tre små timjanplantor.

Sedan dess har jag kompletterat med persilja,

och rensat bort meter efter meter av pepparmyntan, men annars har det fått vara.

Och det syns!

Oj så vildvuxet det har blivit!

Gräslöken har bjudit in sin kompis utan lök, alltså gräset,

dragonen har tagit över hela kvadratmetern,

oreganon har lyckats rymma från krukan som skulle hålla den på plats,

men inte alls lika mycket som pepparmyntan, som inte ligger långt efter dragonen.

Timjan har försvunnit och citronmelissen har liksom gräslöken invaderats av gräs.

Ingen rolig syn, och inte lätt att veta var man ska börja.

Bara att ge sig in och riva...

Arbete pågår.

Många korgar och kärror blev det innan det var klart.

Mycket gräs och massor av rötter,

men även en och annan jordgubbsplanta som smitit från rutan intill.

Men titta så fint det blev! Igen...

Plantorna är lite ankomna efter den hårdhänta rensningen,

men jag känner mig trygg i förvissningen att de kommer igen.

Gräslöken får jag ersätta med en ny, för den fick inte komma tillbaka.

Oregano och pepparmynta har åter lite plats att växa på i sina krukor,

och dragonen har nu förvisats till en egen kruka.

Och min skräphög på baksidan kommer snart att dofta gott

av en blandning av dragon, oregano och pepparmynta.

Med tanke på mängden rötter som hamnade där så... Ojoj!

Dessutom

-har det härliga brittsommarvädret kommit av sig.

Nu regnar det på mina nyplanterade vänner. Gott så.

-plockade vi av de sista äpplena från trädet i går.

-återstår ännu några krishärdar, men dem tar vi en annan gång! =)

Perfekt avslutning på dagen

På grund av någon mystisk magsjuka har jag varit sjukskriven en och en halv vecka,

men idag var jag tillbaka på jobbet. Inte helt oväntat var jag rejält sliten efter en heldag.

En stark längtan ut i trädgården och de sista göromålen i mitt kostymprojekt

fick hårt motstånd av längtan till sängen.

Kampen avgjordes till slut av två faktorer :

#1 Vädret. (Sol, värme och nästan vindstilla)

#2 Det faktum att min sambo erbjöd sig att ta hand om barnen.

Det är klart att jag hamnade i trädgården! =)

Jag hann förstås inte så mycket, klockan var ju ganska mycket redan när jag kom ut,

men det är så skönt att få avsluta dagen med lite lagom hårt kroppsarbete.

På den öppna ytan som uppstod sedan jag obarmhärtigt avlägsnat lammöronen

planterade jag in några tussar av spetsmössan som växer så glatt strax intill.

Jag hoppas att de ska sprida sig lika villigt.

Jag grävde också igenom den lilla kvadratmeter jag kallar köksland

och rensade bort de envisa kvickrötterna.

Nästa steg är att sätta ner rosorna som stått i kruka på altanen för övervintring.

Dessutom

- planterade jag lökar i går kväll, så sent att jag fick lov att ha ficklampan med.

Det måste väl kvalificera sig som engagemang?

- hoppas jag att barnen ska umgås med sina morföräldrar i helgen.

Gissa vad jag tänker göra...

Det bidde ingen tummetott...

Har ni hört historien om tummetotten?

Den där en man går till skräddaren för att få en kostym uppsydd,
men för varje gång ha kommer och frågar efter sin kostym har det blivit mindre och mindre med den:
 "Det bidde ingen kostym, det bidde en kavaj", "Det bidde ingen kavaj, det bidde en väst"
och så vidare, tills skräddaren meddelar att "det bidde ingen handske, det bidde en tummetott."

Jag har haft en liknande upplevelse i min trädgård.
Fast tvärtom.

Rosen Nevada fortsätter blomma, än finns det flera knoppar kvar.

Jag hade planerat ett litet tummetott-projekt i söndags.

21 alliumlökar skulle ner i buskrabatten.

Det är inget stort projekt.

 

De första sju lökarna kom ner utan större problem,

men sedan började jag fundera på var resten skulle sitta.

Jag kom fram till att det vore tjusigt om det svävade 14 alliumbollar

mellan rosen och forsythian, ovanför mina trista lammöron.

Men då måste jag nog ta tag i ogräset som invaderat just den delen av planteringen.

Poff, så hade jag ett handsk-projekt.

Här ska 14 alliumbollar sväva, är det tänkt.

Efter ytterligare lite funderingar kom jag fram till att jag nog ska lyda ett råd jag fick för ett tag sedan av min goda cybervän trädgårdscoachen: gräv upp dem och plantera om dem.

Då kan jag ju rensa bort ogräsrötterna ordentligt och få ner lökarna samtidigt som jag planterar om.

Och så växte projektet lite till.

Skottkärran fylldes flera gånger.

Jag började gräva och rensa och snart hade jag en ansenlig hög lammöron att plantera om.

Då bestämde jag mig för att jag faktiskt inte ville ha lammöron där!

Plötsligt måste jag bestämma vad som ska ersätta dem.

En av mina bästa vänner i trädgården: grepen.

Medan jag tänker jobbar jag vidare med rensningen och passar på att rädda sköldpaddsörten, göra en avläggare på forsythian, rensa taklöken på gräs...

Tro det eller ej: jag åkte på att sy en kostym!

En av aspiranterna. Spetsmössan har visat sig trivas ypperligt i rabatten,

Behöver jag säga att lökarna ännu inte kommit ner i jorden?

Dessutom
-vill jag tipsa om Svenska trädgårdsbloggar, som genomgår ett litet ansiktslyft.
Surfa in och bli medlem, eller uppdatera ditt gamla medlemsskap.

Ovanlig tvåårspresent

Vi fick besök i helgen.

Lillan har fyllt år, och min faster och farbror som inte kunde komma när vi firade kom nu istället.

Med sig hade de även min farmor, 90 år i år,

som njöt av att komma ut till landet och sitta ute i solen en stund.

Faster och farbror satt nu inte så mycket,

eftersom deras present till tvååringen var av det lite ovanligare slaget.

De började med att bära upp en hög med brädor som sedan skruvades ihop till kvadrater.

Sedan började bygget. Små kvadrater ovanpå de stora.

Därefter kördes skottkärra efter skottkärra med jord från släpkärran nere vid vägen.

Skottkärran hade de också med sig.

Till slut hämtades en gul hink full av små jordgubbsplantor, och vips stod ett jordgubbstorn i vår trädgård.

Ovanlig? Ja, men helt rätt!

Min bärtokiga tvååring kommer att älska det där tornet nästa jordgubbssäsong!

Och ytterligare ett plus med det är att det står i lekhörnan, så att vi har lite bättre koll på henne än vi hade i år, när hon smet runt hörnet till köksträdgården.