Ett regnigt Zetas

Då och då tar jag bilen upp till Stockholm för ett besök på universitetet,

eftersom jag gör mitt bästa för att långt om länge få ut min lärarexamen.

På väg hem brukar jag, om tiden stämmer med öppettiderna,

klämma in en caffe latte på Zetas trädgårdscafé.

Något måste jag ju ändå få i mig innan jag tuffar hemåt,

och varför inte ta tillfället i akt och få en trädgårdsupplevelse?!

Idag var det ett introduktionspass som hägrade och på väg dit var solglasögonen på.

Precis innan jag klev in i bilen för avfärd mot Zetas kom första regndroppen.

Väl framme var det ett ihärdigt regn som strilade ner över mig

och även över uteserveringen.

Men är jag på Zetas ska jag sitta ute,

och de har skapat förutsättningarna genom att spänna upp en segelduk över en del av serveringen.

Att fika i min ensamhet är inte en favoritsysselsättning,

men den här gången kom jag i samspråk med mina bordsgrannar

(jo, det var fler som ville fika ute i regnet)

och fick briljera med mina trädgårdskunskaper,

då jag kunde identifiera benveden som växte strax intill. =)

Resten av trädgårdsupplevelsen blev däremot lidande av regnet.

En kort sväng till dagliljorna (så klart)

och ett snabbt foto på höstanemonerna som ramade in gångarna.

Det fanns ingen tid att fundera över bildkomposition, bara snabbt upp med mobilen

och sedan in med den under tröjan innan den blev alltför blöt.

Sedan blev det en inomhusrunda

innan den regniga och långsamma färden hemåt tog sin början.

Utflykt med Acchlejorna

Idag har jag varit på resande fot tillsammans med den lilla lilla trädgårdsföreningen Acchleja.

Vi började med ett besök på den supermysiga trädgårdsbutiken Tant Grön i Vintrosa.

I trappan utanför entrén fanns den här hälsningen inmurad,

och visst kände vi oss välkomna!

Gott fika/lätt lunch intogs i ett av orangerierna

och överallt fanns något litet att titta på.

Den här pergolavarianten av stockar och armeringsjärn var det som inspirerade mest

i trädgården utanför butiken.

Samma hörn sett inifrån pergolan.

Jag är minst sagt sugen på att få till något liknande

den dag min egen pergola blir verklighet!

Nästa punkt på agendan var bloggträff i Isas trädgård.

Isa tog emot med öppna armar och bjöd in oss att utforska hennes trädgård.

För att underlätta detta hade hon förberett med en tipspromenad

som ledde oss till alla skrymslen som gömde något värt att titta på.

Jag tror att det var vid fråga fem jag hittade denna lilla installation, mitt i en rabatt.

Lavendelsticklingar återkom på många olika ställen i trädgården.

Jag har aldrig tänkt på hur dekorativa de är!

Till fikat bjöds diverse raw food-inspirerade godsaker.

Bäst på bild blev pannacottan.

(Acchleja-Catrin hjälpte mig med såväl arrangemang som fotografering. Det tackar jag för!)

Bakom ryggen när vi fikade, hade vi luktärter.

Stöden var enkla men vackra.

En ställning av armeringsjärn, prydda av skirt, blommigt tyg.

Det blev en mycket romantisk effekt.

I Isas trädgård finns ett av de vackraste växthus jag sett,

men mina bilder gjorde det inte rättvisa, så det får bli ett inlägg utan växthusbild.

Jag rekommenderar dock ett besök på hennes blogg, för att se det.

Som alltid när jag är iväg med Acchlejorna var det en bra dag.

Till och med vädret var på vår sida.

Masseffekt

Den senaste veckan har bjudit på en och annan regnig och blåsig dag,

och med tunga blommor i toppen av riktigt höga stjälkar

fick mina höstrudbeckior slutligen se sig besegrade av vädrets makter.

Då jag inte tycker att böjda tvåmetersstjälkar gör sig så bra i rabatten

valde jag idag att plocka fram saxen

(men jag bytte den snart mot en sekatör)

och klippa av allihop.

Blommorna måste förstås räddas, så det blev ett antal klipp...

I väntan på vidare uppdelning i buketter att ta in eller ge bort

fyller de nu en hink, och det med råge.

Jag tror att jag ska hälsa på min farmor i morgon. =)

Kurragömma

Jag lekte kurragömma i min trädgård häromdagen,

och tyckte bestämt att jag hörde ett "pip" från köksträdgården.

Jo, i kökslandet var det definitivt något som pep.

Så klart! Sockerärterna som jag missade att binda upp erbjuder ju ett perfekt gömställe!

Vem är det som sitter där och hukar?

Det är 'Lavender Pinocchio' som får räkna nästa gång!

Så kan det bli när man inte tar reda på sina krukrosor efter vintern!

Fina gåvor och nya grannar

Mina guldgrannar,

de som välkomnade oss till gatan med öppna armar när vi köpte tomten,

och som höll oss med mat, dryck och skugga under byggtiden,

har sålt sitt hus.

Igår var det sista dagen, och framåt kvällningen åkte de härifrån "för sista gången". =(

Jag var naturligtvis ut till gatan för att ta farväl, och det blev några tårar.

Men jag fick några väldigt fina gåvor, sådant som hon inte kunde ta med till det nya stället.

Alltihop fick en tillfällig plats på min hemliga sida av huset,

och det gjorde underverk.

Visst, lite annan vinkel och annat ljus, men nog har trivselnivån ökat rejält?!

Den här stolen med murgrönesits är väl bara för charmig?!

Materialet är björkkvistar.

Min arbetshörna fick en pampig inramning med dessa två pelare av svartöga.

Den högra har lite problem med hållningen, men det ska väl gå att åtgärda.

På hörnet står en hängväxt i väntan på att jag ska hitta en plats att hänga den på.

På det här viset fick den hängutrymme ändå.

Två sådana här ledsna damer fick flytta in.

Grannfrun trodde nog att de skulle hämta sig,

men eftersom hinkarna de sitter i är så fina kommer jag ändå inte att gråta blod om de dör.

Idag på förmiddagen var de så här glada.

Hinkarna behöver inte stå tomma än.

Idag kom de nya grannarna.

Jag har inte pratat med dem än, men det blir säkert bra.

Bakom hörnet

På framsidan av huset har vi vår entré.

Där passerar alla våra gäster.

 

På baksidan av huset har vi vår altan och barnens lekplats med gungor och sandlåda.

De allra flesta gäster hamnar där på ett eller annat sätt, åtminstone på sommarhalvåret.

På västra kortsidan har vi vår köksträdgård.

Eftersom jag är väldigt nöjd med utvecklingen där,

och eftersom det är den logiska vägen från fram- till baksida,

kommer många av våra gäster även dit.

Men östra sidan av huset är lite hemlig.

Där finns ingenting.

Jo, en problematisk och brant slänt,

som vi knappt ens vågar rensa av rädsla att den ska rasa ner på oss,

och några plantor klätterhortensia som ska försöka hålla fast slänten.

Men nu har det hänt något bakom mitt hemliga hörn.

Vi har grävt bort gräset på en plätt.

Sambon har lagt plattor på plätten.

Och byggt ett väggfast bord i låg arbetshöjd.

Perfekt till mig!

Rothoffsparken

Idag har jag jobbat, men mitt jobb är inte fy skam.

Vi tog med oss våra fritidsbarn till en lekpark i en av Eskilstunas vackraste parker,

och självklart hade jag kameran med mig.

Rothoffsparken omger Rothoffsvillan, som syns i bakgrunden,

och var väl ursprungligen en privat trädgård.

Villan har nu plats för såväl turistbyrån och ett café.

I förgrunden syns ett rostorn i den nyanlagda rosgården.

Rosorna var inte så imponerande just nu, men de hinner kanske inte ansa rosorna

i samma akt som jag själv, med ynka tio rosor i trädgården. Vem vet? ;)

På första bilden syns också delar av de stora gräsytor som finns i parken,

och som tilltalar springsugna barn, picknicksugna familjer och törstiga vuxna...

I övrigt bjuder parken på växtlighet i stora mängder.

Mycket av det odlas i pedagogiska rutor,

så att man tydligt kan se hur växten ser ut

och dessutom läsa namnet på tillhörande skylt.

Rosenskärans ruta i närbild.

(Hoppas jag. Självsäkert nog struntade jag i att läsa på skylten...)

Parkbänkar är utplacerade i blomsterprakten.

Det finns också ett stort antal träd, mer eller mindre sällsynta,

även de med namnskyltar.

Och så den (eller de) långsmala karpdammen, med broar över,

som också huserar ett stort antal änder.

Och växtligheten går igen både i och omkring dammarna också.

Slutligen finns ju lekparken jag nämnde i början,

handikappanpassad, till på köpet.

Och detta, mina vänner, är där jag tillbringade en stor del av min arbetsdag.

Jag gillar mitt jobb!